EVE

Jag har avancerat upp hemma hos Victor. Hans mamma har satt upp en krok på vid handfatet, och där hänger min alldeles egna handduk. På min krok står det EVE, och på kroken bredvid står det EME. flickvännerna har fått sin plats i familjen. Känns bra. Vi introducerade ju föräldrarna för varandra på annandag jul, Victors föräldrar kom hem till oss och åt middag. Risken fanns ju att något skulle gå fel, jag menar, extrema kulturkrockar, men det mesta gick bra. förutom incidenten då Sibylla ljög för Roger om att hon inte alls kände hans bror (joo, det gör hon, på ett lite pinsamt sätt) eller när Anna-Lena utbrast att maten var mättande (=jätteäcklig hemma hos Adolfssons). Pappa babblade på, Emmas mobil ringde hela middagen (Felix fick också ta del av denna underbara kväll), en gråhund som smutsade ner en del svarta byxor, dylika familjefoton som dök upp osv.

Efter flera dagrs ledighet och en massa vankande runt i huset hemma orkade vi inte längre. vi har som sagt inkvarterat oss på ersboda för ett tag framöver. alla nyårsplanerings-ångers-hets har lagts åt sidan , istället blir det ensam middag här, bara vi två. Senast jag firade nyår ensam med någon var i nian (med samma person som i sjuan, hrm..?). Det var hämtpizza och film som gällde, lite krossade glassrutor och fyrverkeribeskådning hann vi också med. och det räckte jue, var för skulle det inte göra det nu då?

Nyårsläger förföljer mig; två strömbäck, ett i hemavan och ett i härnösand. I förrgår ringde min isabelle, och i tre nätter i rad har jag drömt om läger och lägerungdomar. det drar lite mot härnösand, måste jag erkänna. men jag kan motstå det, jag har det faktiskt himla bra här, just nu. och det blir nog bara bättre. nytt år, nya tider, nya förväntningar, nya utmaningar. inge godis på detta år heller (jag och victor ska skriva kontrakt). lägenhetssökandet har börjat sätta igång, som sagt, det rycker i fingrarna när man spenderar hela sina lediga dagar i vännäs. lite nystart, tack!

timmen före...

Dan före dan. En timme kvar till självaste julafton. hela familjen adolfsson är samlad på BK4. igår var vi i brännforssund och hade lilla julafton hos moster. det var rätt så trevligt, och absolut bäst var nog Hugo, 5 månader. Killen har charm! världens snällaste är han dessutom. Bara man lyfte lite i honom slutade han gråta, och när man räckte ut tungan så skrattade han. Efter ett tag så tjöt han av skratt, det var härligt. När pappa och mamma var 22 blev dom föräldrar, vilket påpekades en hel del igår, hrm?

Dan före dan. för precis 3 år sen dog min farfar, precis idag. morfar dog när magnus var liten, mormor när stefan föddes och farmor ungefär 92. men inte farfar. Han firade alltid jul hos oss i vännäs, jag tror att han helt enkelt trivdes bäst här. Men idag får vi tänka lite extra på honom!

julstök och städning. granen är klädd, vackraste året nånsin. imorgon blir det missionskyrkan med syster och far, sen dags att öppna alla paketen! det enda jag har öppnat är det från victor (klockrent, helt klockrent. och jag tror att carro skrattade ganska gott bakom min rygg...) ska bli spännande... men det bästa är ju faktiskt att ge, inte att få.

sen, efter julafton väntar lugnet och ledigheten. det där med att styra upp utgång och nyårsfirande lades ju som lite på is. en nyårsinbjudan som drogs tillbaka var inte den bästa överraskningen, men vad gör man? det löser sig alltid. första nyåret på typ 4 år som inte firas på läger känns konstigt. Det brukar alltid vara så självklart vad gör man och hur bra det blir. men inte i år, i år blir det improviserat. DOCK peppar jag lite på utgång med hemvändare snart, typ som förra året på juldagen. får se om det blir av. hoppas verkligen, så man hinner träffa lite folk.

sängen väntar. den lockar på mig rentav. jag är ju numera den enda i familjen som INTE har en laptop/mac, så jag snyltar på stefans. vilken lyx. dan före. timmen före. undra om man kommer att kunna somna i natt?

ha en alldeles förträffligt GOD JUL, superbraiga LEDIGA DAGAR och en kanonstart på DET NYA ÅRET, om vi inte hinner ses något innan... om du däremot vill det, slå en pling. i'm up for it, som alltid.

natt.

weekends

Trött och sliten sätter jag mig vid datorn. insidan känns tom, så jag måste fylla med musik. sätter på första bästa album, spellista och texten som spelas är så klockren:

You look tired
Would it help to hear me say
Don’t you worry
Friday’s not that far away?

(the perishers - weekends)

fredag fredag fredag. 2 dagar kvar. två arbetsdagar kvar på detta benådade arbetsår.
två arbetsdagar som innebär inte mindre än 6 julavslutningar i kyrkan som innebär mer eller mindre delatagden från "kyrkans representant". jag ska hälsa välkommen till 3 grupper, läsa julevangeliet hos två och tydligen hålla ett tal på en avslutning. Den sista fick jag veta idag klockan 15,15. "några väl valda ord" inför min gamla högstadieskola, gamla lärare och nuvarande tonåringar och konfirmander. sen klockan 16 minuter över 15 har mitt hjärta slagit dubbla slag. hrm, tror ni att jag kommer kunna sova i natt? nej, inte jag heller.

weekends, helger. älskade helger med älskad ledighet. älskad tid att fördriva med att göra saker som man vill och inte måste. älskad ledighet att fördriva med människor man älskar och aldrig hinner träffa på arbetsveckan. jag ska vara ledig nästan tre veckor i sträck, efter fredag då, såklart.

egentligen har jag väldigt mycket julstämning, jag har spelat jungfru maria på fem julvandringar, sett två julkonserter, läst och lyssnat på julevangeliet, köpt alla julklappar, fått julklappar, skickat en massa julkort, läst juldikter, ätit julbord i flera olika former och bakat ca en miljon julkakor. jag HAR julstämning, det är inte det som är grejen. jag har bara ingen ork kvar.

min ultimata önskelista just nu:
- en egen lägenhet
- ett guldkort på IKSU
- en sovmorgon med frukost på sängen
- en stor latte med vaniljsmak
- en utlandsresa med en älskling till ett varmt land långt långt borta
- två hela knän
- ett superunderställ och nya löparskor.
- två extra timmar på varje dygn
- en snygg, flashig nyårsklänning
- ett ex av "Tillsammansmat"
- ett heltidsjobb istället för bara ett vikariat
- en stor, bred säng
- en ny, proppfylld garderob
- en tidsmaskin
- en bra bok, eller ljudbok
- ork


Just remember
As you struggle through the day
Relief awaits you
Friday’s not that far away

julängel?

I tisdags, när vi stod med bakningen upp till armbågarna kvittrade jag snällt till pappa
"om 10 minuter börjar jakt och fiske på tv4+"

Igår, när det var stressigt för att hinna på julbordet på vingen med kyrkorådet svängde jag förbi på bankomaten, tog ut 400 kronor och körde hem dessa till min syster som hade slut på pengar.

Idag är jag ap-less, uttråkad och omotiverad.
alldeles strax har jag tänkt att börja överraskningsstäda hela huset åt familjen.

ja, ni får säga att jag är en ängel.

(går)dagens bästa artikel

Heja Hildur!
Ja, kvinnorna i inlandet är sannerligen av ett helt annat virke!

julkakbak

3 sorters kakor är bakade. jag och syster kämpade tillsammans med fudge, kola och maränger med chokladkräm, mums. (i love arla)förra året var jag über seriös och bakade julbröd. men det finns kvar i frysen, om nån vill ha. annars har vi bara pepparkakorna kvar, och det lär ju bli just innan julafton.

nu blir det lite desperate med pyjamasen i soffan. skönt med lite träningsvärk!

reserv

Antagningen har börjat arbeta.
jag är 24:e reserv på UMU, av 25 platser. ser inte så ljust ut, förutom om ALLA skulle hoppa av. hrm, kan man hoppas på det? aja. hakuna matata, det löser sig. jag har ju ändå jobb.

skumtomte aka juleskum

Innan jul kommer jag att ha transformerats in till en skumtomte. jag lever på skumtomtar, jag lever FÖR skumtomtar. och det hjälper inte att vi har en låda stående på kontoret; när man känner sig hungrig - en skumtomte. när man känner sig ledsen - en skumtomte. när man känner sig välförtjänad av en skumtomte - fem skumtomtar! snart kommer jag att svälla på bredden, flagna florsocker och få den där läskiga rosa färgen på kroppen.
evelina - en skumtomte.
eller en skum tomte.

mums.

julshoppingsbenvärk

första dagen av julshopping avklarad. det var två slitna flickor som våldgästade storebros lägenhet på haga. soffan var otroligt skön, en stor kopp kaffe och lite cola, pepparkakor med ädelost, lite fotboll på tv och lite vila. det mesta är inhandlat nu. allt utom systers och stefans presenter. och alla små "kompis-bytar-presenter" som brukar tralla in nån gång innan jul. men, det finns ju affärer i vännäs. vilket är tur, eftersom jag har typ två dagar innan jul som jag INTE jobbar. hårt liv.

kvalitetstid med victor nu, fast han fikar och jag umgås med godispåsen. ikväll ska vi på Magnus Betnér, den rakade killen från parlamentet. Sen hade vi tänkt gå ut och äta en sen middag och bara myyyyyysa! sen hem till vännäs, sova, och iväg igen imorgon. 8.00 börjar jag jobba, och sen direkt efter det ska jag dra till ersboda för att peppa igång för innebandymatch. sen iväg och fira storebror som fyllde 26 år i torsdags. och kanske gå ut och äta. hårt liv. men roligt.

Morgonmys?

11 timmars dygnsvila heter det ju så fint. tyvärr går det inte ihop med min kropp, som absolut inte vill sova på veckodagsmornar. egentligen skulle jag då börja jobba 9,30 idag, men eftersom jag lyckades få med mig nycklarna från kyrkan hem igår, så måste jag dit och ordna upp mina misstag. Inatt ville inte min kropp sova heller. 2,08 vaknade jag, i gammeldags natt-ångest-manér. låg vaken i 45 minuter och löste korsord och sudoku. Sån bestämde jag mig, och då kunde jag somna.

Min ansökan för universitet är under behandling. wow liksom, efter tusende försöket blir jag behörig. nu handalr det om mina betyg. aja. MEN, universitetet läggs nog på is ett tag. igår fick jag veta att jag får förlängt på kyrkan. så, förhoppningsvis blir jag kvar hela vårterminen också. om jag vill alltså. och det vill jag nog, tror jag. Jag vill i allla fall inte inte göra det. idag ska jag börja planera julavslutningstal, julkonsertsandakt och köpa godispåsar till terminsavslutningen på söndag! pepp. :)

julmysihjärtat

Första advent, det är något magiskt med den dagen. huset är städat, julgradinerna är uppsatta, till slut hittade vi en advenstljusstake, men vi hade inte tillräckligt många ljus för att kunna använda den, i fredags bakade vi mini-lussekatter, pepparkakslådan har stått på bordet länge, första julklapparna är inhandlade och emma har tillochmed köpt en mys-jul-tröja. i eftermiddag blir det skyltsöndag i vännäs och glöggdrickande hos Sib. NU ÄR DET SNART JUL!

första decemberkvällen spenderades på ett mycket bra sätt, tjejmiddag och glögg. andra tjejkvällen nu på kort tid, och planerna började smidas för en tredje!

Livet rullar på med jobb och annat. på onsdag får jag veta om mitt 3 månaders vikariat kan bli förlängt. Hursomhelst har jag ju planerat att vara med och jobba under åtminstonde två veckor i vår, så nåt lär det ju bli. Dessutom faxade jag i fredags in mina papper till VHS, ska bli spännande och se på vilket sätt det kommer att strula sig med min ansökan den här gången. Alltid nåt som blir fel, jag tror inte dom vill ha mig på universitetet!

ah, julplaneringen rullar på. just nu surfar jag runt på smarta saker för att se om jag får några roliga ideer.

Tidvis (och en kopp persikothé)

Lördag, och arbetsveckan är snart slut. Bara söndag kvar. Jag lever på lånade krafter just nu. När jag är ledig så sitter jag vid köksbordet och stirrar, eller ligger i sängen och har ångest över allt som jag borde göra. I tisdags, när det var som värst, ringde Ove och frågade om jag ville åka ner till Stockholm och Lidingö på måndag. och det vill jag ju, såklart. SÅ min ledig dag, som jag skulle spendera med världens bästa moster blir istället en dag på världens finaste folkhögkskola med massa viktiga personer. och lilla jag.

Veckans absolut bästa var LUFF igår. 6 tonåringar, 3 ledare och LovsångUndervisningFörbönochFika på Vasakyrkan. Många glada återseenden, många skratt och mycket Gud. Allt löste sig, det blev pommes på frasses på stan också. En nytt besök inplanerat med Maja i december känns också bra.

Kvällen kommer att bli patetiskt förutsägbar. Delar av en bonusfamilj kommer hit och äter middag. Sen kommer jag att stoppa in hörlurarna i öronen och ta med Bosse på en lång dejt. Sen kommer jag somna framför TVn klockan 22. patetiskt förutsägbart men otroligt behövligt.

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut 

kung winnerbäck och borttappad kraft

Min fjärde Winnerbäck konsert på lika många år är nu avklarad. senast det var en inomhuskonsert, var det akustiskt, avskalat och otroligt vackert och vemodigt. Nu var det nästan tvärtom, det var så många toner och ord och instrument. och för lite här och för mycket där. Det var bra, självklart var Lars Winnerbäck BRA, men det bästa var det enkla och avskalade. Elden, med bara ett piano, och eld på skärmar i bakgrunden. Och klassikerna, kom änglar, nånting större, du hade tid/du gamla fria nord (signerat Anni Difranco) och ingen soldat. Det var pinsamt när man inte kunde sjunga med i texten på första låten (Farväl Jupiter). Nu i efterhand ska jag sitta och plugga lasse-texter. Folkmusiksstilen har, trorts allt, ändå börjat fastna.

Idag är jag ledig med stort L. Jag gick ut och gick med Bosse på en långpromenad, men jag var så trött att när jag blundade kunde jag ha somnat stående. 12 timmars jobb igår, i sträck. och imorgon blir det 12,5 timme, men förhoppningsvis får jag en halvtimmes lunchledigt i alla fall. torsdag jobbar jag kväll, fredag jobbar jag, lördag och söndag likaså. vart har orken tagit vägen? jag vill vila huvet, och hjärnan och kroppen och livet. om en timme kommer victor och förhoppningsvis ska vi bara vila lite tillsammans.

Jag hade en chans att vända allt, att förändra läget, men jag missade den. vad gör jag nu?

fab five goes to ikea

Jag ska erkänna en sak, jag har noll-Ikea-koll. Första gången jag var på Ikea var för två år sedan, höstlov med ett rykande färskt kökort och en fullpackad bil med mina likar. Det var häftigt. förra året bodde jag i princip granne med ett Ikea, jag var där tre gånger. pinsamt men sant. i helgen var det femte gången gillt. det blev fab five goes to Ikea.

Den senaste tidens suktande i heminredningstidningar (på grund av ett badrum som aldrig tycks bli färdigt, ens påbörjat) och några besök hos vänner som salgit på stort och ingått samboskap fick äntligen levas ut. Räddningen kom med ett telefonsamtal, om en resa ner till sundsvall. Storebror skulle handla, så bonusbrodern och dennes pojkvän följde med, och så jag och victor. och jag måste säga det; min pojkvän har mer homestyling koll än vad jag har. punkt slut. så efter flera timmars suktande i dett oändligt stora virrvaret av måste-ha-saker, hittade vi till slut utgången. Det futtiga som inhandlades var en julklapp till storebror, doftljus, tavelram, pizza-formar (!) och supersnygga tallrikar.

I fredags var det storshopping i umeå också, till slut blev det köpstopp för mig som höll på att tömma hela mitt konto. we are living in a material world, and i am a material girl. svårt att inte vara det, när man äntligen får lön som ger en lite spännvidd att leva på.

Jonas Gardell - tillfällig gäst i ditt liv var sanslöst bra. han den där lilla homofilen är ganska rolig och allvarlig och ärlig och öppen och bra.

smilegubbe

Ibland, typ när man förbereder sig på det värsta, då kan saker gå sanslöst bra. Typ förra veckan, då Kyrkans Unga skulle baka i bagarstugan. Då hann jag tänka, en massa massa gånger, "det här går aldrig", och vad händer? det gick. det gick tillochmed bra. Våra stökiga tonåringar stod och kavlade deg i all evighet, tills sista bullen var färdig. Helt smärfritt var det inte, korvar mosades mot fönster och mjöl hamnade lite överallt, men det gick. och nu, när jag skickade ut ett meddelande om att vi ska se film imorgon, vad händer då? jo, jag får ett sms som svar. en smilegubbe. från en stökig tonåring. en smilegubbe. :D

Blogga på arbetstid är väl inte helt rätt. Men det här är inte bara en blogg, det är ett vittnesbörd om att Gud är så mycket större, och ibland så får vi bara spegla oss i hans glans.

innan mörkret faller

Jag har slutat dra ner mina persienner. det är ändå mörkt när jag går och lägger mig, och mörkt när jag kliver upp. jag börjar jobba om 10 minuter, känns lite töntit att inte få börja jobba när jag ändå sitter här. Men 11 timmars dygnsvila ska gälla, och det blev sent igår. Men nu har jag i alla falllärt mig att inte vara så himla pretto-genomtänkt-perfektionist. Det blir bättre, faktiskt, men det går med myrsteg alltihop. Ungdomsgruppen är såklart svårast, eftersom dom är "otämjda". idag ska jag hoppa in för Eva på miniorerna, mys mys mys. dom är oftast snälla, och man behöver lixom inte anstränga sig så mycket för att det ska bli bra. och ikväll blir det innebandy för hela slanten, först damernas match sen träning. peppa match på söndag! skellefteå ska vi ta! och ikväll kommer världens bästa moster, så vi ska mysa. kanske sova i dubbelsängen tillsammans, fast hon snarkar himla mycket. och imorgon ska vi bara prata och umgås, jag ska vara ledig bara för hennes skull. Och för att jag jobbar lördag och söndag.

Det är konstigt, det där med tid. Ibland vill man att den ska stå still och ibland önskar man sig månader framåt. just nu vet jag inte hur jag vill ha det. om jag vill stanna tiden, stanna här, eller önska mig fram till en ny termin och nya möjligheter. Igår på andakten pratade jag om att lita på att Gud gör sakerna bra. Att vi fårförsöka så långt vi kan, och sen kommer han och fyller på med det sista. Han frälser, räddar, löser och fixar. Vi måste bara våga lita på att han, som har makten och så mycket mer kunskap än vi, ser till helheten när vi inte gör det...

(märker ni? jag och Gud har blivi sams igen)

nu är klockan 9, dags att fika!

pepp!

Vinst idag igen, 6-5 mot obbola! skönt skönt. fast vi spelade ganska halvkasst så vann vi, det var skönt. nu peppar vi för perishers ikväll på scharinska.

nu peppar vi för potatis, lövbit och bearnaise med VP och CL.
mums!

Livet som ledare.

Förra veckan var jag så ap-less. Det var en dålig vecka, då (nästan) allt gick fel, och jag konstaterade för mig själv "jag ska sluta vara ledare. jag är less på det." 3 år beteendevetenskapligt program med inriktning mot ledarskap, ledare för konfirmander, juniorer, miniorer och söndagsskola, engagerad i massa olika styrelser, där jag såklart bestämde och slet hårt. och så innebandyn, där jag på nått sätt alltid lyckades hitta mig arbete. och så ettåring, såklart. Ledare i mångt och mycket, och less. Till slut orkar man inte stå där, speciellt när man står i ett utsatt läge. Ensam, mottaglig för allas åsikter och klagomål. "Kan inte nån annan styra skutan, för en gångs skull?"

Sen så fick jag det där telefonsamtalet från kyrkoherden som ville träffa mig och disskutera jobb. två dagar senare anställdes jag, som ledare. eftersom jag inte har utbildningen får jag inte titulera mig som vikarierande församlingspedagog, utan som församlingsassistent. Men faktum är att jag "har" ett jobb som kräver över fyra års utbildning, egentligen. Och faktum är, att jag trivs väldigt bra. Det är rörigt och ostrukturerat, men så plötsigt så kommer fyraåringarna och det är kyrkans barntimme, och man blir bara varm i kroppen. sen så är det miniorer och juniorer och stressa till KU och komma hem efter 12 timmars arbete. men ibland så är det bara lugnt och skönt och prata och skratta. Jag har två extremt bra arbetskamrater, så det är trevligt. Imorgon ska vi ha möte och diskuterad vad "mer" jag ska göra. sen kommer jag att jobba några helger, men aldrig så det krockar med innebandymatcher. Men jag har en inre identitetskonflikt, är jag svenskkyrklig eller SMUare innerst inne? SK imorgon på dagen, sen stressa hem, och sen TONÅR!

livet som ledare funkar bra, i veckan i alla fall.

glada dagar

Förr: Evelina, arbetslös fd Ettåring som får dagarna att gå genom att rulla tummarna.
Nu: Evelina, vikariernade församlingspedagog i Svenska Kyrkan, Vännäs, på 100% från första oktober fram till 15 december.

Dessutom så vann vi seriepremiären mot dalen idag med 5-2, min första spelade match efter knäskadan! Underbart skönt och otroligt kul!

Daugava

Jag måste säga, att jág först var lite besviken. "Nej" tänkte jag "inte en deppskiva till!". Dessutom så tyckte jag att det räckte med Lisa Ekdahls hjälp på Tvivel, Lasse klarar sig själv. Och den där Miss Li, vem är det egentligen? Slölyssnade på P3, och dirket jag hörde introt så visste jag; Det här är en Lasse-låt. Hela stämningen skrek Lasse; ackorden, stråkar och vemod. och så blev jag lite ledsen. Jag och Lasse brukar vara i fas, men jag kunde inte ta åt mig av orden, för jag saknar det där vemodet. Jag är inte olyckligt kär, inte alls. Och jag kan inte tänka mig in i situationen "Om du lämnar mig nu", förlåt, det kanske låter uppkäftigt, men så känns det just nu. Men till min lycka så har nästa singel på skivan lagts ut, och det är en icke-deppig-Lasse-låt. (lyssna själv på Lasses MySpace) Och biljetter till konserten på Idunteatern den 17 november är inhandlade, så nu är det PEPP som gäller. Imorgon släpps den nya skivan och det blir att nöta, att spela sönder och njuta.

För att fortsätta på Winnerbäck-spåret (ni kasnke märker att min mr. Rice besatthet har gått sakta men säkert tillbaka till den gamla hederliga Lasse-besattheten?) så är mina topp fem låtar (just nu):

1. Elegi
2. Ingen Soldat
3. Hjärter dams sista sång
4. Faller
5. Du hade tid

Som sagt, vi brukar vara i fas, Lasse och jag. För det finns en rad i Elegi och ett stycke i Hjärter Dams sista sång som alltid kommer tillbaka såhär på hösten. När löven blir röda och den där kylan kryper inpå, och det går från att vara mysiga september till isiga oktober, och hela Sverige översvämmas av Rosa band och bröstcancer på alla kanaler, då brukar det bli mycket Elegi och Hjärter Dams sista sång och många, långa promenader mot kyrkogården och en alldeles speciell grav.

men vid vägen längs bäcken som
sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss
och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

Älskade älskade du

en bra dag (än så länge)

idag ska jga på intervju. eller typ, nästan en intervju. jag ska träffa en kvinna som kanske kan ge mej ett vik. och kommer jag upp på listan, så har jag kontakter sen som kan använda mig. så det känns bra. riktigt bra. känns som att jag är lite på g. jag har börjat ta tag i mitt liv och försöka skaffa ett jobb. satt på arbetsförmedlingen en timma i måndags, det var också ett steg i rätt riktning.

Nej, nu ska jag leta reda på en väska och cykla iväg. och idag kommer moster. det här blir nog en bra dag.

hide away.

Små problem är inte värda att nämna. Idag finns alla tankar hos Tomas och hela familjen Strömberg. Det är fruktansvärt att unga människor ska behöva förlora livet, det är sorgligt hur många som förlorat en son, en bror och en vän. Vila i frida, Erik Strömberg!

Older Chests

Nagelångesten går vidare. I går hittade jag en mörkare nyans, min vänstra lillfingernagel fick sig en omgång. Blev inte så vackert, så endast lillfingernageln fick sig en makeover. tummade igår på ett svart nagellack, men bestämde mig för att inte spä på ångesten med svarta EMO naglar. jag gör så gott jag kan för att försöka bli glad.

Att vara pigg och glad är inte alltid så lätt dock. mina sjukhusbesök tycks aldrig ta slut. För några veckor sedan gjorde magen sig påmind. Först trodde dom att det var gastrit, men i slutändan var det ändå magkatarren. Älskade magkatarr, vad skulle jag vara utan dig? En frisk och hälsosam människa kanske? Efter förra veckans halsproblem och vila försökte jag äntligen ta tag i mitt liv i måndags. Det gick, hyfsat, fram till igår. Feber och svullna körtlar betydde sjuk, på riktigt. Ett besök 2 timmars på vårdcentralen resulterade i: två blodprov i fingret, två spatlar i halsen, två provtagningar i halsen och ett stycke recept på antibiotika för HALSFLUSS. hejja mig. Jag som just fått en tid hos sjukgymnasten, på onsdag, och innebandyträningar (åh, älskade älskade innebandy) som börjar på tisdag. och jag har halsfluss och får inte träna förren jag är RIKTIGT frisk. "så inga löpturer!". Vad ska en arbetslös stackars Evelina då fördriva tiden med? livsångest.

Men hon sa att jag fick ta promenader, så det ska jag göra. Jag och Bosse, min kära livspartner ska gå på en lång promenad.

i'll be fine
just give me time

Cannonball

Min hyllning till mister Rice fortsätter. mitt beroende fortsätter också. Igår gick jag på en Damien promenad. En mycket deppig sådan, längs älven. När jag gick ut var det inte så mörkt, men regnigt. På vägen tillbaka var det totalt mörkt, och kallt. Det var en tänkarpromenad. En promenad som man bara kan göra ensam. Jag gick till graven, det är också sånt man gör ensam. Jag grät lite, och det gör jag mest ensam.

Ångesten är inte väderberoende, kan jag konstatera. Idag är det soligt och kallt, en såndär perfekt höstdag. I mitt försök att vara glad målade jag mina naglar rosa. När jag var glad, såg det normalt ut. Nu ser det bara kontigt ut. det matchar till min söta glad-halsduk, men det matchar inte till mitt depp-jag. Så nu vill jag måla naglarna svarta. Men det får jag inte, för då skulle jag vara "EMO", som mina tonåringar sa. Men jag kanske är EMO om jag vill ha svarta naglar och bara sitta hemma och deppa? Luften bara gick ur mig, som en ballong, och så slutade jag vara glad. bara sådär. Jag minns inte längre när jag inte längtade bort. Vart jag än är, så vill jag därifrån. Nu vill jag härifrån, ut i höstvärmen, men rörmokaren är här och ska äntligen göra vårt badrum. attsing kattsing, saker vill inte bli som jag vill att de ska bli.

stones taught me to fly
love taught me to lie
life taught me to die
so it's not hard to fall
when you float like a cannonball

jag måste sluta deppa.

Damien Rice - Cold Water

Eftersom Damien Rice, geniet himself, tillochmed får vara soundtrack på den senaste Shrek-filmen måste han ju förtjäna en hedersomnämning i min blogg. Sådär lagomt mycket ångest. Livsångest. Vännäsångest. Regnångest.

Jag vet inte om det är vädret som skapar det stora tunga molnet inom mig, eller om det bara känns lite extra på grund av att himlen har öppnat sig och bara tömts ut under hela denna långa dag. Hursomhelst, så tror jag att det regnar på min insida också. Eller så fyller molnet bara upp allt annat, så att ingenting får plats. Inte ens orden får plats.

Mitt bloggande har varit skamligt dåligt den senaste tiden. Det kändes som att jag lämnade kvar en del av mig själv på ensro lägergård när jag smet iväg, en solig lördag. Det liv som jag byggt upp på ett år lämnade jag; jobb, vänner, drömmar. Därför har det liksom blivit en alldeles för stor grej, att försöka referera och minnas det som hände. Det var bra, ett väldigt bra läger. Det var mycket som var roligt, uppbyggande och utvecklande, och jag tror och hoppas att många tonåringar fick ta steg i tron. Precis som det ska vara. Men jag redan på ensro kröp jag ihop och gömde mig, garderade mig, så jag inte skulle behöva känna efter så mycket. Ändå grät jag konstant de första 10 milen mot bollnäs. På E4:an vågade jag inte gråta, där körde jag fort istället. (idiot)

Hur mycket mer orkar ni på en och samma gång? Livsångesten avverkad. Vännäsångest:
Det känns inte riktigt som att jag egentligen har bott här någon gång. Jag flydde till Umeå för gymnasiet och blev någon annan. Sen flydde jag till Sandviken och blev någon annan. Nu är jag tillbaka, men ingenting är som det ska vara. Som jag lämnade det. Idag flög Frida till staterna, ett år har vi lånat ut henne till nån rikemansfamilj med pool, vovvar och finbilar. åh, vad tungt det kommer att bli utan henne! Älskade Vännäs, vad är du utan vännäsborna?

Regnångest. Jag brukar älska höstrusket. det betyder att man får ta på sig mer kläder, köpa nya skolgrejer och se gela skogen förändras. Men nu är hösten lite jobbig. Den är som ett hån, dagarna som bara går och försöker fyllas med meningslösa aktiviteter. Ingen skola, inga nya fina kläder. Jobbletandet går på, visst verkar det som att det kanske möjligtvis finns en chans att kunna få sig ett jobb, men ändå, man måste vänta och få besked. och jag är inte så bra på det, vänta. Nu nu nu nu, eller aldrig. Jag är inte skapad för sånt här.

Imorgon åker pappa till stockholm och syster ska sova i flurken hos karln. Det betyder ett tomt stort hus, till mig och hunden. Ensam, det är ju inget problem för mig. jag älskar ensamhet, jag trivs med ensamhet. Ett tag i alla fall. Som tur är kommer älskade moster kanske till vännäs, och vi ska göra byn osäker. För er som fortfarande inte har grepp på min familj, så är min moster ett mellanting mellan en mormor och en extra-mamma. Dessutom är hon landets fräschaste 63-åring, och jag funderar på att skriva en bok bara om hennes liv; hennes man och hans eviga jobbande, polacken som kommer jobbar hos dem (han är välidgt mystisk, han pratar ingen engelska, men försöker ändå kommunicera med dem, och hans favorituttryck är "Nemas Problemas"), hennes bästa vän "hästkvinnan" och allt annat spännande som händer i norrlands inskogar. hon är bäst.

Lite uppdtaerande i alla fall? Kanske. kanske mer kommer sen, jagmenar, jag har ju liksom tiden, och kanske orken. i alla fall när det slutar regna. på insidan och utsidan.

lord.. can you hear me?
or am i lost?

SH - cheek to cheek

peppa för scoutläger i 9 dagar!
Min megaväska är överpackad och långtifrån allt är med. hrm? och regnbyxor, seriöst, äger man ens det? gummistövlar, hejja mig.

ska handla lite färdmat, åker tåg i typ 18 timmar i sträck.. först vännäs gävle sen gävle kristianstad. så mat behövs ju. satsar på lite pasta med tonfisksås och några go' mackor. lite kaffe i en termos skulle nog inte heller sitta fel. godiset inhgandlades på godishuset igår, mmm! underställ, mössa? seriöst? gaah. jagblirknäpp. köpa lite kiljönvänlig tvål också. hur många gånger kommer man att kunna tvätta håret? victor trodde på 4. jag tror på kanske 3, det dålia samvetet kommer att ta över. 15.000 som ska tvätta sig en sjö, lite miljögifter där alltså... så miljövänlig tvål! eller gulsåpa helt enkelt. men vaddå, alla kommer väl att vara lika äckliga? det är det som skallas scouting. hejja jiingijamborii! peppa.

Colin Hay - Beautidful world

Min syster har för tillfället en såndär hätta på huvudet, och jag och Linnéa ber till Gud att hennes slingor ska bli hyfsat vackra i alla fall. Annars lär vi ju inte kunna trösta henne. Och imorgon är det vännäsdagarna (vilket för alla inte är från vackra västerbotten betyder hemvändardagar med karusell, köka munkar tills man mår illa och festa med familjen heeeela helgen). så pepp alltså. Men först en runda till Umeå och inhandla det som behövs under sommaren, vilket betyder scoutgrejer för nio dagar i skåne. my my my!

Bostadsadress Vännäs numera, om ni missat det. I söndags började jag bäva inför arbetslösheten, som smäller till någon gång där i augusti. Som en sten i bröstet var det, ovissheten är nog det värsta. Men jag menar, det är ju då det. Och nu är nu. Och just nu är det vännäsdagar, sedan semester i stugan en vecka. Sedan jobb. men det är då.

18 minuter av hennes 15-60 har gått nu. De senaste dagarna har vi spenderat en hel del tid tillsammans. Typ tar igen allt vi missat. Gjort utflykter och gått på ICA och handlat. Dom längre utflykterna har burit av till Bettnäs och Pengsjö och Tvärålund. Exotiska platser, må ni tro. Helgen betyder att träffa hela galna familjen. Jag tror tillochmed en bonussyster som varit i australien ett år kommer tillbaka. För alla som inte är uppdaterade så har jag tre syskon; två storebröder och ett st lillasyster. Bröderna har jag inte träffat speciellt många gånger i vår. Dessutom har pappas "flickvän" tre döttrar i samma ålder som adolfssonssyskonen. Vi är ungefär så tajta att vi hälsar på varandra på ICA och käkar middag tillsammans ibland. Men DESSUTOM har jag "gamla" bonussyskon, pappas förra "flickvän" har två barn. Sonen kommer hit till helgen, det gör han alltid, och hans pojkvän ska skjutsa hit dom, ha! så vi blir pappa (husägaren) och alla fyra syskon, plus sällskap (Felix och Victor) plus bonusbror Fredrik. Huruvida pojkvännen stannar är fortfarande oklart.

24 minuter. Snart är sanningens stund inne!
ibland så är livet sådär konstigt men samtidigt jättehärligt. Det är jättehärligt att få ha det normalt ibland. Normalt bra, normalt jobbigt. Normala rutiner och normala avstånd. sådär jättehärligt.

I watch the sun as it comes up, I watch it as it sets
This is as good as it gets

predikan (thefrayhowtosavealife)

(kroppen är trött och huvudet är tröttare. det var så mycket som jag skulle göra. det är så mycket kvar att göra. det är så mycket känslor och så mycket framtid. det är så mycket avsked. men vissa saker vill jag faktiskt inte lämna. faktiskt)

här kommer den, min predikan som framfördes på avtackningsgudstjänsten idag. enjoy!

Söndagens tema är Kallelsen till Guds rike. Dagens text handlar om när Jesus kallar sina lärjungar genom att säga ”följ med och se”. Jesus kallar till sig Andreas, Simon som blir kallad Petrus, Filippos och Natanael. Följ med och Se, vilka enkla ord! Frågan ställdes, kan något gott komma från Nasaret? Jesus kom därifrån, den enkla lilla platsen och kallade enkla människor till Guds rike, då som idag.

Guds Rike, vad är det egentligen? Det är svårt, men jag ska försöka bryta ner det stora begreppet och se om det kan bli någon klarhet.

Det Gudsrike som är enklast att föreställa sig är det vi brukar kalla himmelriket, eller bara himlen. Platsen där Gud finns, där han bor. På scouterna ber vi ”Käre far i himlen, tack att jag finns till” och i Herrens bön ber vi ”vår Fader, du som är i himlen”. En bild som dyker upp i mitt huvud är en väldigt vanlig tavla. Det är två barn som går över en liten bro, och på ett moln ovanför är en ängel som vakar över dem. Som Gud, sitter på ett moln och vakar över oss.

Det finns en bok ”Flickan från Ovan” (ta med och visa upp) som handlar om en ficka, Susie, som dör och kommer och himlen. Från himlen så berättar hon sedan vad som hände, hur hon dog och vad som händer med hennes familj. Hon hade en bild av hur himlen skulle vara, precis som nog vi alla har, men hon är inte nöjd ned läget som det är. Men om man önskar något riktigt hårt i himlen, då slår det in. så Susie börjar önska, och då blir himlen himlen. En jättespännande bok, ”Flickan från Ovan”, låna och läs den!

För mig är himmelriket en av grundstenarna, en av förutsättningarna för min tro. Min tro är rotad i dess existens. Som några vet, så förlorade jag min mamma när jag var 6 år. När man är 6 år förstår man inte mycket, men det jag kunde förstå var att min mamma nu satt uppe på ett moln tillsammans med Gud i himlen. Hon blev som ängeln på tavlan, där uppe är hon frisk, och där kan hon alltid vaka över mig och mina syskon. När jag var yngre brukade jag till och med avsluta mina böner med ”och Gud, hälsa mamma att jag saknar henne”.

I Matt (10:14-15) säger Jesus ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” Jag vet ett barn, och tog emot himmelrikets existens med öppna armar. Vi får inte vara rädda för det vi inte vet, jag tror vi måste ha ett barns öppenhet och nyfikenhet för det som vi bara kan hoppas på. Vi måste lite till Gud, och vara trygga i att Hans rike regerar han till 100 procent. Hans rike, himlen, paradiset, får vara målet i våra liv.
Vi får inte göra Guds rike till en plats långt borta, för det är så mycket mer än så. Det är först i nya testamentet som det börjar pratas om Guds rike. Jesus är den som inför begreppet, som kommer med det till jorden. Jesus själv säger (Matt 12:28) ”Om det är med Guds ande jag driver ut demoner, då har Guds rike nått er.” När Jesus verkar, när han gör underverk, när Guds kraft får verka på jorden, då finns hans rike där. Det är därför Jesus så enkelt kan kalla sina lärjungar med orden, ”följ med och se”. För det syns i Jesu gärningar, hans handlande att Gud verkar på jorden.

Han predikar och undervisar mycket mer om Guds rike, och när lärjungarna, som liksom vi inte alltid förstår vad Jesus menar, frågar ”Vad ska vi likna Guds rike vid, vad ska vill använda för bild?” (Mark 4:30-31) svarar Jesus ”Det är som ett Senapskorn”. (ta med och visa)

Senapskornet var det minsta av alla frön, som växte och blev störst. Fredrik läste om de underbara, norrländska, träden. Tallarna, som inte är riktigt så små som senapskornen när man planterar dem i jorden. Men det är späda plantor med tunna trådar som rötter. Förra sommaren spenderade jag med att plantera tall uppe i västerbotten. Det var en upplevelse, ett tungt fysiskt arbete, men det kändes ändå bra, för att jag kände att jag gjorde något meningsfullt. De plantor som jag satte, kommer om några år att vara stora, ståtliga tallar. Till sommaren kommer jag åka till de ”berg” som vi besteg, och titta på plantorna. De som planteras växer, Guds skapelse och Guds rike är till för att växa. Det är till för att bära frukt, för att vara till betydelse för att fåglar och människor, ska kunna bygga bon i senapskornets stora omfamnande grenar. Det är till för att fyllas. I Guds växande rike, där växer människor.

I gamla testamentet, där handlar det inte om Guds rike, utan om Israel, Guds utvalda och älskade folk. Det är kyrkan, vi kristna idag som har det arvet och ansvaret. Guds rike är inte ord utan kraft, (1 kor 4:20) skriver Paulus i sitt första brev till församlingen i Korinth. Kraften som Jesus har när han verkar på jorden, är de kraft som kan få leva i vår kyrka. Den heliga Anden, den verksamma Guden, som vi får ta del av. Där Guds rike finns, där bär det frukt, där anden finns och leder en levande församling, där bär det frukt.

Ett exempel på detta är distriktets tonårsläger, som bara växer. Förra sommaren var det ca 95 personer som var på ensro på läger, i år kommer vi att bli ungefär 30 fler. Vad härligt, att se att det växer! Att det vi gör är viktigt, att ungdomar vill komma och komma tillbaka till gemenskap med Gud och andra. Det vi gör, bär frukt.

Men I Lukasevangeliet förklarar Jesus också att Guds rike inte är något man kan se med ögonen, utan något som finns inom oss (Luk 17:20-21). Detta passar nog oss idag, i det sekulariserade samhället vi lever i är vår tro det mest intima och privata vid har. Vår tro, vårt ja, är inom oss, inte utanpå. Den har blivit något som vi har längst in, som vi inte alltid vågar dela med oss av och berätta för andra. Alla är inte troende, och de som är det behöver inte skylta med det.

Det radas upp vilka som inte får plats i Guds rike; ogudaktiga, orättfärdiga, själviska, rika, ja till och med de som Jesus undervisar får höra ”tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike!” (Matt 21:31) Men vem kan då komma in? Det verkar nästan som att ingen är värdig att komma in i Guds rike. Men så är det inte. När Jesus hänger på korset, efter att ha blivit förråd, pinad och hånad, ber rövaren som hänger på korset bredvid ”Jesus, tänkt på mig när du kommer med ditt rike” och Jesus svarar ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:42-43)

Jesus förlåter. Han är så öppen, så givmild och utlämnande att han ändå, i sin sista och svåraste stund lyssnar till den som behöver honom. Han börjar inte predika här om hur svårt det är att komma in i Guds rike, utan till rövaren säger han ”idag ska du vara med mig”. Att få ta emot Guds rike, att ha Guds rike inom oss, att öppna upp oss för nåden handlar om vårt Ja. Som rövaren, när han får möjligheten att säga ja, så gör han det! Och det måste vi också göra, säga ja igen och igen och igen. Som vanligt är det Jesus som knackar på, och vi får säga ”ja, kom in”. Vi får svara på den kallelsen. Vi måste låta kraften, anden, verka i oss och allt det vi gör. För vi är kyrkan. Vi är Guds kallade, vi har blivit uppmanade att leva värdigt vårt uppdrag. Vi ska göra Guds rike synligt, här på jorden. Det är vår kallelse.

only you

Konstigt att man kan sitta på jobbet och inte ha något att göra. Men idag har jag lämnat det lite öppet, för att skriva och fundera och fixa. Min predikan är färdig, så färdig som den kan bli i alla fall. Jag tjuvastartade igår eftermiddags, och fortsatte efter bönegruppen. Halv tolv slutade alla mina pennor att fungera, så då gav jag upp. tog sovmorgon imorse, men var ändå på jobbet klockan nio. hrm? Aptrött är jag. och omotiverad på att gå hem till lägenheten. Får se om det blir en runda på stan istället, eller gå och handla mat. Tänkte träna jättesent, typ 19-21, mmm! träningsvärken från i tisdags har inte släppt än.

Imorgon är det skolasvlutningar här. För lite drygt ett år sedan hade vi vad jag trodde skulle vara min sista skolasvlutning i kyrkan. Men imrogon är jag med på inte mer än TRE stycken, från 8.30 till 11.30. sen hem och vila, och tagga igång för kvällens happenings i stadsparken, och sen ännu mer jobb resten av helgen.

Vädret här spökar lite. Det är soligt, sen åskar det, sen regnar det. Just nu vet jag inte om jag vågar gå hem. jag tror inte att jag har någon mat hemma för den delen heller. usch jag otrevlig jag är, kan inte pappa ringa snart så jag får lite pepp-talk?

ett år sen studenten. grattis carro och vp, om man nu får säga så.
och grattis söt-anna.

(loved you first)

fidelity

hemma och laddar musikbatteriet med bra musik. bra musik,som man redan hört på ett riksmöte, bland annat.
För första dagen på jättelänge är det inte soligt ute. så med gott samvete får man sitta inne och bara lyssna på musik, lukta på en hallonpaj som syster har i ugnen och pussa på en älskling. jag älskar hemma. jag älskar norrland. jag älskar min församling och min familj och alla andra. ikväll kanske det blir surströmming med några nära och kära. vet ni, jag älskar surströmming också.

för ett år sedan vaknade vi upp på en ö, ett gäng slitna, tappra hjältar som firat att slutet var nära tillsammans. nattliga samtal på en brygga, soluppgång och solnedgång, måsar som skrek och vågor som slog. ett gäng tappra hjältar satt sedan i solen, och drog oss för att åka hem och titta på fotboll. jag såg inte en minut av den matchen. mitt hjärta slog några konstiga slag och tankarna malde runt. dåligt samvete och ångest och oro för allt som skulle komma. men nu är allt ändå bra. allt lösete sig till slut. jag behövde komma bort, jag behövde något nytt, och det fick jag. nu behöver jag komma hem.

i loved you first.

härligt

Uppfyllde en sak på min "vill ha" lista igår; Ligga på soldäcket i Harkskär, med solsken, måsar och skitsnack, tillsammans med Jocke och Elin. Nationaldagsfirande som hette duga! Fick mig därmed en rejäl solbränna, främst smalbenen faktiskt. låg i sängen och pratade halva natten och halva dagen, åkte ut med båten och fikade på klippor, for tillbaka, spelade krocket och åt middag. Rätt så härligt, faktiskt. bildbevis finns här.

Ikväll bär det av norrut, äntligen! känns som en evighet sen, och det var det nästan. träffa papi och syster och vänner och älskling. lite vemodigt, ändock, med det som hänt i Vännäs nu. det gör alltid lika ont i hjärtat när sådana saker måste hända, varför? Gud, varför?

Studenttider nu, grattis allesammans.

faller.

Mina gråtattacker fortsätter. Pappa, jag saknar dig! Han har varit i landet i snart 4 timmar, och fortfarande inte ringt. Hur ansvarsfullt är det? Han ska ju alltid bry sig om mig, han är ju min pappa. Men kanske lika bra att han inte ringt än, gudstjänst med kramkalas, tårtkalas och gråtkalas. Hejdå till diakonen, hon som håller upp nästan hela församlingen. Och hur stor är chansen att vi träffas igen, när jag drar uppåt och alla andra dras nedåt i landet.

vemodets tid, kan man kanske säga. Winnerbäcks "Faller" är väl det som beskriver känslan bäst just nu. jag är så trött att det spelar ingen roll hur underbart allt är, jag sitter ändå bara i soffan, under en filt och stirra på väggen. jag kommer inte för något. byter tider och planerar om och ringer samtal. och väntar, på bättre tider, på det som komma skall. tillräckligt vemodigt?

Scouthajk igår. vädret var underbart och scouterna var snälla. Paddla kanot och steka hamburgare över öppen eld. skrämma scouter och sitta tyst och bara tälja, och samtal om livet.

livet?

Åh, ibland är livet tungt och tröttsamt. och 8 minuter ska jag vara utanför kyrkan och få skjuts upp till vår hajk. peppad? nja. tankarna flyger iväg, upp i det blå.. just nu är jag på listhumör, jag tror det är dags för en "Jag vill ha- lista":

Jag vill ha:

• En ledig helg.
• En bakmaskin.
• Semester, gärna utomlands, en vecka med en älskling.
• En plats på Mariannelunds folkhögskola, Bibel-äventyr inriktning.
• Ett återställt knä.
• ett innebandylag
• MIN säng.
• nya glasögon (mina är jättetrasig)
• Föräldrar, känner mig ganska föräldralös just nu.
• En dag på stranden i stugan.
• Ligga på soldäcket i Harkskär, med solsken, måsar och skitsnack (enligt elin)

ett nytt liv kanske?
äsch.

Hide away - (sommarvärmeihjärtat?)

Nattliga samtal det gillas. Att bara lyssna medan någon annan pratar på om hur det verkliga livet är. Själv rinner tårarna, och man snyter sig försiktigt i påslakanet. och saknar. saknar syster och familj. saknar vänner och uppbokade, roliga kvällar tillsammans. saknar drömmar och förhoppningar om framtiden. För många misslyckanden nu i rad, jag pallar inte mer.

Slutet är nära, nu är det sommar. om en månad börjar min semester. om en månad ska jag vara utflyttad. Känns som att allt bara är ett enda långt avsked. Som att man håller på att lämna över allt till nästa generation. Nästa omgång med ungdomsanställda. Nästa omgång med konfirmander. åh, mina pärlor, tårarna bara rann i söndags då vi hade högtidsgudstjänsten. tårarna rinner rätt så ofta just nu. Imorse började dom rinna när jag tänkte på pappa. pappa kom hem, för jag längtar efter dig. jäklaskitturkiet.

men resa hem är bokad, 7-11 juni. det ska bli trevligt. trevliga saker är inbokade, Vännäs missionskyrka och saknade vänner. ett saknat liv. sen får vi se hur mycket det blir västerbotten och hur mycket det blir gästrikland. ska försöka få ner norrland hit kanske? ner till sommarvärmen. få lite sommarvärme i hjärtat.

nej, nu ska jag hem och slöa. handla mat, och spendera kvällen framför TVn med en chokladkaka. oh, what a life.

äntligen hemma - gubbenåke59

Solen är skön, solen är toppen!
Solen är varm, målar brun hela kroppen.
Solen som gör det blir morgon var dag,
solen i Ensro är bäst tycker jag!

Konfalägret var rätt så härligt ändå. trots att solen inte värmde riktigt lika mycket som vi hoppades på och sjöng om. Men vad gör det, konfirmander badar ändå. Dock inte ledare. I alla fall inte frivilligt. Men ledargänget var bra och min lilla tvärgrupp var rätt så härlig, när dom inte toalvägrade allting och smet från toastädningen. men vad ska man göra när tårarna bara ligger nånstans under och bränner? svälja hårt och tänka på något annat. tänka att snart är det över. om några dagar är det över, halleluja.

En prövning att måste prioritera, vad är egentligen viktigast? Det kanske har varit det jag saknat förut, prioritering. Då har det varit allt på en och samma gång. Men nu går det inte längre. jag grät, eftersom jag kände att jag inte kalrade av ALLT. jag klarar bara en viss mängd, ett visst antal uppgifter. Men jag har så lätt att göra för mycket ändå. för första gången på länge känner jag bara att jag inte vill eller bryr mig om något alls. är det ett tecken på hälsa eller på ohälsa?

Lämnat lägenheten i sandviken för några dagar i norrland. det var tungt att lämna syrenbuskar och utslagna björkar för kalla dystra +12 grader i solen. men snart kommer nog våren hit upp också. resan hem är inte bokad än, men jag vet att jag borde åka ner till fredriks och cissis bröllop till helgen. jag VILL hinna ha lite ledigt också. vem vet när jag kommer hit upp igen?

himlarns jobbiga naturkunskap. A provet imorgon klockan 09.00. Ni kan väl be för mig? onsdag klockan 09.00 har jag NKB provet också. himlarns jobbigt.
Men Jesaja 41, en tröst.

run - konfadags!

Light up, light up
As if you have a choice
Even if you can not hear my voice
I'll be right beside you dear

(snow patrol - Run)

Livet är konstigt ibland. ibland är det så mycket så att man inte kan andas. hinner inte tänka, sova, ångra sig, laga ordentlig mat, ringa kära och nära, må bra. det är ungefär så det är just nu. så det har varit den senaste tiden. jag hr typ tusen gånger sagt "åh, nu måste jag blogga!" (3G, gudstjänster, UR-bråk) men nej, det har aldrig blivit av. känner att jag måste utfärda något allmänt tack/förlåt.
FÖRLÅT alla som jag har glömt gratulera på födelsedagen: Emelie, Emelie, Samuel, Kirre, Sofia, Kalle (som fyller idag), Lukas, pappa, och de som fyller den närmaste veckan, FÖRLÅT!
mnejaghinnerinte.
TACK alla som lyssnar. alla som orkar med mina humörsvängningar och turer. som ännu en gång orkar lyssna på mitt ältande och mina bortförklaringaar. all bitterhet som smyger sig fram, när man inte orkar skratta längre. och alla hjälper med mitt himla pluggande. gaah vad less jag är på denna naturkunskap! men tack i alla fall. ni är guld värda, allihop.

Men nu bär det av på konfaläger snart. solen skiner och det är underbart ute, vi ska till dalarna och ha en underbar tid. önskar bara att jag kunde uppskatta det på riktigt, kunde tagga igång ordentligt, men jag har bara naturkunskapen i hjärnan. nu är ÄNTIGEN arbetena i princip klara, så det är bara 150 p teori. (jag vet, jag är dum på riktigt). Så jag kommer nog att gå iväg och plugga. och be kanske. Gud, hjälp mig med det här!

Samtidigt som allt bara är kaos och stress, så finns det saker som man gör ändå. man ringer vänner som behöver få prata, man gråter floder när onödiga olyckor måste hända, och man ber om hjälp. det sista är jag så himlarns dålig på, men ikväll får jag träffa människor som jag vet kan lyssna, och kanske få prata. kanske märks, att jag behöver prata av mig? jag behöver hjälp.

Have heart, my dear
We're bound to be afraid
Even if its just for a few days
Making up for all this mess

Torsdag - "minipredikan"

det som är tänkt att bli min mini-predikan på söndag, på scout/familjegudstjänsten. Ursäkta talspråket, men jag skriver ut i princip allt jag ska säga (och göra...)

Jag tror, att om Jesus hade levt idag så hade han varit scout. Jesus, är i min mening den ultimata scouten. Alla scouter ska följa under något som heter scoutlagen. (tar upp och visar FICK FAKTA, ”här finns lagarna”) Den består av sju enkla regler, och den första, vet ni vilken det är? En scout visar vördnad för Gud och hans ord, det var den gamla lagen, nu tror jag den lyder: En scout söker sin tro och respekterar andras. För scout handlar om mycket, det handlar om skog, natur, hajk läger, men det handlar också om att möta människor med respekt. Vi söker vår tro här varje gång vi har scout, vi försöker att alltid avslut hurdå? Jo, med en andakt tillsammans här i kyrksalen.

Fler av ”lagarna” i scoutlagen följde Jesus när han levde här på jorden. En scout är ärlig och pålitlig, vänlig och hjälpsam, han visar hänsyn och är en god kamrat, han möter svårigheter med ett glatt humör och lär känna och vårda naturen. Jag vet inte hur många gånger i bibeln (lyft upp och visa) Jesus gör alla dom här sakerna. Jätteofta, nästan bara sånna här saker gör han. Och det Jesus gör i dagens text är sista lagen; Han känner ansvar för sig själv och andra.
För vad var det som Lukas läste om? Jo, han läste om det förlorade fåret, det som Jesus gick och letade efter, och så kallar Jesus sig själv för den Gode Herden.

En herde, vad är det för något egentligen? Det är någon som har boskap, djur, som han tar hand om. På tiden då Jesus levde så var det många som hade får, och som gick och vallade dem. Det fanns många faror, vilda djur, som försökte ta fåren, och så fanns det stenar som fåren kunde falla och göra sig illa på. Så Jesus frågade alla människor som brukade lyssna på honom, om vad de skulle göra om det hade 100 får, kan ni tänka er så många får! Om någon hade 100 får, men ett försvann, vad skulle man göra då? 99 får, är det lika bra som 100?

Många skulle nog tänka, nej, jag orkar inte gå och hämta det sista fåret. Om man hade varit ute en hel dag, och var hungrig och trött, ville bara hem, och man ändå hade 99 får, då orkar jag inte leta efter det där sista.
Men Jesus, han tyckte att det sista fåret, det var alltid värt att leta efter. Och Jesus gav sig aldrig förrän han hade hittat det där sista, även om det tog flera timmar, ja även om det tog hela natten! Och när han hittade, då sa han till alla; kom och ha fest med mig, vi måste fira att jag har hittat det sista fåret!

Är det någon här som någon gång har gått vilse? Som ibland känner sig lite förvirrad? Jag gör det ibland. Eller rättare sagt, nästan jämt. Jag blev scout i höstas, blev invigd på en sån här Gudstjänst. Innan det visste jag knappt vad en scout var. Så jag måste erkänna, ibland vet jag inte riktigt om jag förstår det här med scout, jag vet inte hur man knyter knopar eller gör en eldstad. Jag är nog ett vilset får. Ibland kan jag känna så i livet också, vad är det som händer här, jag förstår inte? Som ett vilset får, jag tror att jag har vandrat bort en bit när jag funderat på livets stora och små frågor.

Men Jesus säger att han leder fåren, de är hans hjord, och han känner ALLA fåren. Ibland så kanske vi inte känner Jesus, men han känner i alla fall oss. Och han lämnar oss aldrig, även om vi kommer bort, och han beskyddar oss från fara.
Och tänk om en scoutledare skulle göra något sådant! Hoppsan, vi hittade inte den sista nyingen, äh, han får vara kvar i skogen, det skulle vara väldigt dumt va? Här på scout har vi många scoutledare och en kårchef, det är dem som vallar den här hjorden av nyingar, scouter och tonårsscouter, som ser till att alla kommer hem efter hajken, i någorlunda gott skick.

Om Jesus var scout, skulle han nog vara den bästa scouten nånsin. Och jag tycke att vi ska försöka vara som honom, han får vara vår förebild. Fredrik berättade idag om hur nyingar och scouter nästan förvandlas, från att ha varit stökiga och bråkiga till att bli duktiga och ansvarsfulla. Jag tror att vi har många blivande förebilder här hos oss på scout. Liksom Jesus kan få vara vår förebild, så kan vi få blir förebilder för andra.

Kom då ihåg vad han sa; även om vi inte vet att Jesus leder oss bort från faror och mot tryggheten, så gör han det. Och även om vi inte letar efter honom, så letar han efter oss, och när han hittar oss, så då är det fest.

alla flickor (utom jag?) - solmåndag

Skönsång igår på väg hem från Harkskär. Flickorna i framsätet skrålade mest hela tiden, men vi andra stämde in på refrängerna. Det var ett härligt gäng, ett trött gäng som återvände till verkligheten. Helgens bästa måste nog ha varit kaffestunden på bryggan, med den galna mega-svanen och en badande hund som underhöll. Eller när jag fick busa med hunden, springa barfota i gräset för första gången i år. Sprang några meter innan jag kom på att jag inte får springa än, så det blev lite bus istället. blev nästan i kastad i havet, men lyckads slita mig ut ur greppet. Men det var lite 9-10 juni känsla, kan det bli bättre än såhär?

telefonsamtal och avsaknade av samtal. och aldrig blir man nått klokare.
men vad ska jag göra? är det alltid jag som måste? åh. jag vill inte vara den som bestämmer allt.

det var en bra dag idag, vaknade utvilad och peppad för en arbetsdag. packade träningsväskan, tog tom med mig lite middag, så jag får i mig det idag direkt efter träningen. gym och vatten, kanske kommer att överträna min träningsvärk, det skulle vara skönt. i alla fall så var det en bra dag fram tills dess att jag öppnade min mail och fick ett slag i magen. en såndär stjärnsmäll, shit vad arg jag blev! inte så kul att vara protokollförd som "den som vägrar, så XX tar på sig att göra det istället". men vaddå, det är ju bara 2,5 månader kvar, sen så flyr jag fältet, flyr bort från alla pikar och all otacksamhet, all avsaknad av Gud, Jesus och helig Ande, allt jobb som inte längre är roligt utan bara jobb.

förlåt, jag trivs ju egentligen. men inte alltid, och speciellt inte när allt jag gör bara blir fel.

you get what you earn - soltorsdag

Hemma, hemma Vännäs.
Jag älskar trevlig reskamrater och frukost. trevliga konduktörer och ett vännäs som bara lyser lockande; "Welcome home darling!" åh. vissa dagar är bra dagar. Men killen som sov på min plats efter att jag gått och köpt frukost frågade mig om jag skulle med bussen till lycksele "Nej, jag bor här, eller bodde, JAG SKA AV HÄR!". lätt förvirrad. och pappa blev arg senast jag sa att jag skulle åka hem (=sandviken). jag har flera hem, eller inget hem. Jag är nog hemlös. Men för tillfället hemlös i vännäs, på språng mot friheten i västerbottens inland, åh, vissa dagar är bra dagar.

Följde upp connex-frukosten med några malteser, mmmm! insåg också att det var kallt, jag är sliten och jag behöver inte träna idag, vilket känns sköööönt. istället ska jag baka en tårta, gå ut med hunden, kanske hälsa på emelie-pemelie, vattna pappas utdöende blommor, gå till graven, handla, se sjunde himlen och kanske plugga lite. Jag mitt nöt ska ju försöka på egen hand, på en månad, plugga igen Naturkunskap A och B! kanske skulle fungera någorlunda bra om jag hade en NKA bok, vilket jag inte har. ibland känns det som att hela världen är emot mig.

och framtidsångesten blir allt mer påträngande med ansökningsdatum och en uppsagd lägenhet. Vart bär det av? Vart ska flyttkartongerna. igår fick jag en förfrågan om bibelskola i Örebro, hrm? kan ingen bara säga hur jag ska göra? Jag frågade Titti och hon sa att jag skulle bli ungdomspastor, HRM? Men ändå, THS, få fly till nästa ställe. så fort jag kom hit insåg jag att jag ville vidare. jag vill inte flytta hem, jag vill inte tappa alla i gävle och jag vill inte gå bakåt i utvecklingen "jag går hellre framåt mot min vilja än jag vänder". Tungt.

Men ingen jobbmail längre, och nästa vecka kommer att bli en bra vecka.
och imorgon blire kalas!

where to start - tisdag

and she says;
Hey, do you mind me asking for a part
of your love, of your world, of your bed, of your heart?
Hey, do you mind telling me where to start?

för några veckor sedan åkte jag med Jonas tillbaka från Gävle, vi hade varit på bönegrupp hemma hos Håkan och Johanna, och hör och häpna när han sätter på Elin Sigvardsson på stereon! och så blir man lite nostalgisk, sådär.

Helgen har varit rätt så underbar. Underbart att bara få vara hemma, och inte ensam. Rätt så underbart att bara promenera på älven, i kortärmat, och sedan sitta och sola och äta aplesiner och titta på medan barnfamiljer härjar i slalombacken.

Och imorse så kände jag att ord bara är onödigt. Att försöka säga nånting vettigt, varför ska man göra det? Varför ska vi människor hela tiden försöka, är det inte Gud som frälser människor? Är det inte bara så, att vi ibland måste stiga åt sidan och bara vara, bara ödmjukas inför Honom? Bara viska tyst våra böner, sätta ord på våra tankar och bördor och bara lämna över allt till Gud? Och hur skulle vi kunna göra det på ett bra sätt, om inte tillsammans? Vart skulle vi våga be, om inte i kyrkan?

Det gäller att dra upp persiennerna och släppa in ljuset i alla rum.

fria vägar ut - botten

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen

Jag tänkte igår, när jag stod i duschen på Undersvik och vi hade haft en jättehärlig utbildningsdag tillsammans med distriktet, och hade haft en jättehärlig helg med maskerad och Gudstjänst och bra samtal och utvecklande arbete, DÅ tänkte jag att allt kanske är bra.
Men så är det ju aldrig

Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter

Misslyckad träningsplanering imorse, gymmande blev bordlagt till nån gång mellan möte och lunch och möte. riktigt riktigt värdelöst.
och hemlängtan blir bara starkare och starkare, jag har inte träffat dom sen i början av februari. och ibland så känner jag mig bara världelös fast det kanske inte är mitt fel.
fast dom får mej att tro det. hela tiden.
och allt som jag hade hoppats på och trott bara rasar ihop som ett litet korthus och tillslut så sitter man på jobbet och gråter. hejvilketlivjaghar. och ibland så undrar man; är det verkligen värt det? är det dags att lägga ner nu, fly vidare och dra täcket över huvudet och låtsas att man sover tills man vaknar upp och ser att solen faktiskt kan lysa? kanske då, när man har ork och tid och lust och vilja att stiga upp på morgonen? då man känner att det kanske gör någon skillnad om jag kliver upp idag?

NEJ
tänka positivt:
Ove kommer idag och vi ska snacka. och äta middag ute.
Ikväll åker jag hem.
Imorgon är jag hemma.
Då får jag träffa pappa och Emma (åh, nu sprutar tårarna igen)
Och kanske träffa Malin. och bara det är ju lycka.
Och få vakna upp med Victor. och fira 8 månader. och det är ju lycka.


Om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt

my secret - utmanad

Okej, fredrik har inte kommit till jobbet än och det enda vettiga jag gjort idag är ett "själavårdsamtal" som jag haft med marianne. jag hade tänkt svara på utmaningen som jag fick, men insåg att det räcker inte med 6 punkter. jag är helkonstig, jag har mycket fuffens för mig. här kommer en lista på några exempel..
- min pappa är min bästa vän.
- jag har varit aktivit bekännande kristen sen sommaren efter 9:an.
- jag har aldrig varit full på nyårsafton. (dock vid ett antal andra tillfällen)
- jag smyglyssnar (läs: smygälskar) westlife.
- jag flyttade 50 mil för min tro. (och för ett jobb)
- jag gråter av barndop, smulgudstjänster, bröllop och när jag ser min syster gråta.
- jag är officiellt sämst på att säga förlåt.
- jag fick magkatarr första gången när jag gick andra året på gymnasiet, och får det så fort jag tänker på elevrådsarbete.
- när jag har tråkigt bakar jag. min frys är fylld med bröd, men jag har inge mat i kylen
- jag pratar regelbundet (nåja) med endast 1 person från min klass från 9:an.
- min moster är min skyddsängel.
- en av mina största drömmar är att gå på bibelskola.
- jag har en hund som inte beter sig som en hund.
- när jag var ca 5 år gifte jag mig med simon, min dåvarande pojkvän.
- min mamma ligger begravd på mariakapellets kyrkogård i vännäs.
- när jag var i finland i 9:an försvann min dagbok.
- jag har en massa bonussyskon (pappas älsklingssyskonbarn, gamla dagbarn/plastsyskon, nuvarande "plastsyskon" och dylikt)
- jag har 32 kusiner, varav 2 stycken är jag även tremening med.
- förra året var jag i både belgien och tanzania, men jag betalade ingen av resorna själv.

intressant?

Do you wanna - bestämdalillafröken

picking up the pieces from your past
but there's nothing more to gather
holding on to moments that won't last
or would you rather end it all
do you wanna?

Okej, jag har gjort det igen. "Nej jag ska bara klippa litegrann tror jag". Han körde med rakmaskinen i nacken. Och jag njöt. jag älskar att klippa bort allt hår. Det behövdes, jag behövde det. Behövde göra ett avstamp, som felicity ungfär. Ändra liv - ändra frisyr. Jag brukar käka min middag och bara njuta av hennes vemodiga, ambivalenta, totala tonårs-ångest-problem. Njuta av att jag inte är 14 längre, mmm! livet blir bara bättre och bättre ju längre bort man kommer från högstadiet. I alla fall så kände jag mig igår (när jag vaar nyklippt) som hon i den där barnserien med ugglan, om bokstäverna, hon med den extra näsan. Och i morse kände jag mig som Amelie från Montmarte, eller lillasyster när hon var 3 år och vägrade kamma sitt hår. Och just nu känner jag mig som lilla My. Inte liten, arg, flicka som hoppar av ilska när hon inte får som hon vill, utan lilla fröken som är bestämd.

Igår sa jag till ordföranden i UR att jag tar tillbaka min ansökan om att få stanna i Sandviken ett år extra. Efter allt som hänt, efter alla turer så har jag bestämt mig. Jag släpper det trygga livet här, och ger mig ut på nya äventyr. Kanske Umeå, kanske Lidingö, kanske något annat? Hur som helst är jag less på att försöka stå på egna ben och möta hela världen. Jag vill ha med mig någon i kampen mot världen. Det blir så mycket underbarare då.

Helgen som var, den var både underbar och skitjobbig. Underbart att träffa vänner, ettåringsgänget är bäst. Ibland så kan man inte sluta fascineras av vissa människor, och över hur vi har utvecklats. kvällssamtal över en kopp thé blir djupa teologiska diskussioner, och samtal på lektioner spårar ur och skapar skrattsalvor. Underbar mat, underbara lokaler (trots att vi delade en dusch på 10 pers).
Men det skitjobbiga var alla beslut som skulle tas, och alla "duger jag verkligen?". Men Smauel hjälpte mig; "Jag ser upp till dig". Sånt värmer, som vårsolen.

Tack min Gud för att jag vaknar
Frisk och glad till en ny dag
Din är dagen, Din är solen
Din är jorden, Din är jag

Amy's song - planeringsnörd

JAG HAR ÄNTLIGEN PLANERAT IN MIN SEMESTER!
Halleluja. Jag har tillochmed räknat dagar som jag kommer att jobba, hur mycket marginal jag har i frånvaro. Om jag kämpar på som jag gjort förut kan jag ha 10 dagar innestående, och ta ut i "komp". Halleluja. Men betyder det att jag kommer att jobba ihjäl mig i vår? Kanske det. Men det får man räkna med. Mitt problem är ju egentligen inte att jag jobbar för mycket, utan att jag oroar mig för mycket. Det borde jag inte göra. Jag måste lära mig att släppa saker, men som sagt, kontrollfreak, arbetsnarkoman, bor ensam, ja, bad combination kanske?

Idag pratade jag med Erik. Han är så bra! fick församlingsbladet igår, saknar Vännäs pretty much. Vännäs och vännerna. Familjen och kärleken. Församlingen. Min favoritförsamling, bästaste missionskyrkan. Det kanske är värt att flytta hem bara för den? Och på fredag får jag träffa en hel drös med vännäsbor (bland annat bästaste maja). Och imorgon får jag träffa en hel drös med underbara ungdomsledare (nu får jag sånna där nostalgiska tårögda ögon, som när jag tänker på att åka hem). 23 mars kommer jag hem. Antingen med nattåg eller med buss/tåg på morgonen. Så att jag kan komma på cafét eller hitta på nått annat, om folk har lust. Och så får jag och victor fira 8 månader, halleluja. Vi träffas med ungefär 4 veckors intervaller, vilket förhållande.

Nu ska jag snart smita iväg och träna (igen). Gym, oh i love it. Hade pilates imorse, mmm. Men nu blir det ju inget förren på söndag så jag måste ju passa på. Fast träningsgrejerna smygs nog ner i väskan ikväll. Finns ju cykel på Lidingö. Frågan är ju om det finns tid?
Scouterna ikväll. Känns skrämmande oplanerat. MEN DET ÄR INTE MITT FEL. Det löser sig.
men ni kan väl ändå be lite för mig?

Lång dag - måndagsångest

Ska jag erkänna? Ja, jag har börjat få ont i magen igen. Attsingen kattsingen. Och inte blir det bättre av att sitta på jobbet och bara vänta på att tiden ska gå. 14,15 ska jag ringa ett samtal som bestämmer lite hur arbetsveckan blir. och om jag ska måsta jobba ikväll. ska ju egentligen inte jobba på måndagar, men ibland så känner man att man måste. Dessutom är det rätt så lugnt och skönt här nu, typ tomt. Men jag kommer att jobba 11 dagar i sträck (det är mitt maxantal). menförraveckanvarjagjuledigenmassa, typ. såevelinafårskyllasigsjälv.
jag längtar iallafall nästan ihjäl mig till på onsdag. i love lidingö. and i miss my friends!

Dagens visdomdsord
"Att Gud är nådig innebär att det inte finns någonting som vi kan göra som får Gud att älska oss mer. Att Gud är nådig innebär också att det inte finns någonting vi kan göra som får Gud att älska oss mindre" (ur Med nådens ögon av Philip Yancey)
så klockrent, så underbart att läsa.

Snart snart snart får jag gå till parkbadet och njuta. Gym och sen vattenträning med min favoritinstruktör, yeah! Sen hem och äta middag, om jag har någon mat hemma, och sova. Mitt huvud håller på att ta död på mig, sockerabstinens? Jag måste börja ladda för beach 2007. Sluta leva det onyttiga livet som har börjat nu efter nyår. Lagom är bäst, eller vad säger man? och så måste jag verkligen styra upp semestern, om jag ska lyckas ha någon i sommar.

Chasing Cars - VVV i Tierp

Äntligen hemma, ungefär. En helhelg i Tierp är ju inte helt fel, men nog kan man vara trött efter att ha sovit alldeles för lite. Som vanligt alltså. Men jag är glad, mest. nöjd över allt som blivit bra.

Samboveckan tog slut i fredags. Distansförhållanden är speciella, och när man är arbetsnarkoman så är det svårt att kunna slappna av och våga ta tid. Och sen att släppa alla krav om jobb och träning och bara vara. Jag kan inte bara vara, det är omöjligt. Paniken över framtiden smyger sig på också, och tills lut så måste allt bara rasa. Och det var det som hände. Jag trodde inte att det skulle behöva bli jobbigt igen, inte behöva skrika och skaka i gråtattacker. jag slet av mitt vänskapsarmband. Jag slet nästan av mitt victorarmband. Gud, vart är du? Jag behöver dig.

I helgen fick jag höra att jag saknade moral. Efter allt som hänt och händer i mitt liv så blev det som ett slag i solarplexus. Vissa är ju kristna och står upp för det dom tror på, inte som jag, som saknar moral. "Men det gör ju jag också! Jag är som du!". Okej? Jag kan inte ta kritik, speciellt inte från folk som inte känner mig och speciellt inte när jag inte tycker att jag förtjänar kritiken. Jag smet ut från Nicklas predikan (jag vet, det är en synd bara i sig) för att jag behövde få perspektiv. Saknar jag verkligen moral? Står inte jag upp för det jag tror på? Gör ett beslut, som jag aktivit tagit, mig till en dålig människa? Och egentligen, spelar det verkligen någon roll? Alla är vi syndare, alla lika illa. Ingen har rätt att döma någon annan. Mina funderingar tog slut när Jocke kom ut och satte sig med mig. Och vi pratade, började prata om andra saker än vad vi pratat om förut. Ibland så behöver man bara få släppa sitt eget och lyssna. Sen smet jag in och hade förbön för de som hade saker att be för. Och när någon säger "Tack för att du finns" till en, vad spelar allt annat för roll då?

Men många långa samtal med Jocke och med Elin, personlig uppmanande bön av Nicklas, skratt och lovsång, förbön och ljus, nattliga samtal och snusk, planeringar för framtiden och pepp-snack, promenader i solsken och pannkaka med glass, och Gud, så himla mycket Gud, behövs det något annat?

Lovsång och bön ikväll (igen). Lidingö på onsdag, längtar längtar längtar! lite träning och mycket tvättande ikväll. Sen så ska jag sova i min soffa och börja läsa mina nyinhandlade pocketböcker. Och tacka Gud för att han förlåter mina utbrott.

Du som vill att jag ska finnas
Du som vet att jag är jag
Du förstår mitt hjärtas längtan
och är hos mig natt och dag
Din är jag och all din kärlek
får jag varje andetag
Amen

kvällens andakt

Jag har varit en sån där duktig flicka. Diagnos duktig - med symptom som magkatarr och bettskena. När jag tog student hade jag ett betygsnitt på lite över 19.0. Jag fick ett stipendium i 2 an, mest företagsamma eleven. Tack vare mitt engagemang fick jag åka på skolresor till Göteborg, Stockholm och Bryssel. Jag gick på gudstjänst på söndagarna, satt med i ungdomsråd och städgrupper. Jag tränade flera gånger i veckan, periodvis var jag både lagkapten och tränare för mitt innebandylag. Dessutom var jag med i elevrådet, satt ett tag som ordförande i Sveriges tredje största gymnasieskolas elevrådsstyrelse. Jag var duktig, det var inget snack om den saken. Men varför var jag så duktig, kan man ju undra? Astrologer skulle säga att det var därför att jag är vädur, envis, individualist och har vinnarskalle. Enligt utvecklingspsykologi, vår vän Freud, skulle det vara min uppväxt. Gud skulle nog säga ”För att jag har skapat dig så!”

Att vara duktig är inte alltid enkelt. Magsmärtor och käkproblem, om inte annat. Och bara för att man hade fått mvg på alla andra prov så betyder inte det att det är okej att bara få vg på det sista. Man har själv förväntningar, andra har förväntningar. ”Jag vill” blir till ”jag ska” som blir ”jag måste”, och då är det inte kul längre.

I min bibelläsningsplan är dagens text första jakobsbrevet 1, vers 2 till 5:
Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövning av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist
”Skatta er bara lyckliga” kan kännas som ett slag i ansiktet. Skulle jag vara lycklig när Gud prövade mig när mitt knä gick sönder? Jag var verkligen på gång: tränade mycket, a – lagets tränare coachade oss den matchen, jag hade gjort två mål och kände ”YES, NU ÄNTLIGEN LOSSNAR DET!” och så PANG! En vridning i knäet och två klickande ljud, sen tog jag mig inte upp på golvet själv. Jag fick bäras bort från planen. Då tänkte jag inte ”tack Gud”.

En annan prövning var elevrådet. Jag brann verkligen för det. Ville allt, offrade allt. Gjorde nästan helt ensam en temadag för drygt 1500 personer, då jag fick elever att själva städa skolan. Men det fungerade inte, jag kom i bråk med en tjej som också var med i styrelsen. ”Du tror att du kan allt själv! Och så litar du inte på någon annan!” Det och mycket annat skrek hon på mig, och fortsatte trots att jag började gråta. Det hon sa var ju sant. Jag litade inte på någon annan, varför skulle jag göra det? Dom gjorde ju aldrig det jag bad dem om, och om de mot förmodan gjorde något, så blev det ju inte lika bra som om jag hade gjort det. Inte så länge efteråt klev jag av allt. Lämnade elevrådet till sitt öde, jag orkade inte längre.

Var fanns Gud då i allt det här? Båda dessa prövningar ägde rum ganska nära i varandra i tid. Ibland undrar jag om det var tiden i elevrådet, eller min avgång var prövningen. Det svåra var nog att kliva av, att inse att det inte funkar längre. Att jag inte kan göra allt det där jag vill göra, att inse min egen begränsning.
Under knäskadan måste jag nog erkänna att jag började be mycket mer. Jag bad otroligt mycket för knäet, både att det inte skulle vara så trasigt som det visade sig vara, men också att jag skulle få en läkartid och kunna få opereras snabbt. Jag bad för att kunna acceptera allt som hänt, för att kunna förstå och lämna undan det jobbiga.

I slutet på första jakobsbrevet står det i kapitel 5, vers 13-14:
Får någon av er lida skall ha be; är någon av er glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja och be böner över honom.

Jag tänker inte sluta med att säga att allt vi behöver göra är att be, för så enkelt är det inte. Vi behöver be både för att kunna få lämna över våra svårigheter och tacksägelseämnen till Gud, men också för att påminna oss själva om att det inte är vi som ska prestera, utan Gud. Vi måste komma ihåg att tro också. Tro att Gud hör våra böner, och att han finns där för oss. Jesus Kristus är Herre är vårt motto, men på vilket sätt får han regera i våra liv och i vårt SMU? Har vi scout för att det är roligt, eller för att få berätta för barnen om att Jesus är en schyst prick som skapat allt det vackra i naturen för dem? Anordnar vi baddagen för att folk ska få leka, eller för att vi tillsammans på andakten ska få upphöja Jesus, sätta honom i centrum? Har vi gudstjänst på söndag för att det är en fin vana, eller är det för att vi ska få sprida evangeliet, som vi i missionsbefallningen har blivit uppmanade att göra? Jag tror, och hoppas att vi ikväll kan lägga SMU i Guds händer, att han bär oss och ger det här verksamhetsåret till ett bra år.

closer

the clouds in your eyes
down your face they pour
won't you be the new one burn to shine
i take the blue ones every time
walk me down your broken line
all you have to do is cry

jag älskar joshua radin. jag älskar hans texter.
och jag älskar emmaadlfsson.

alla hjärtans dag, och man kan inte fira med någon men inte heller gräma sig i sin ensamhet. livet är inte lätt när man har alla dom man älskar 50 mil härifrån. i fredags-lördags-söndags hade jag världensbästasyster här. igår fick jag träffa papi. och jag grät på bussen på vägen hem. vi åt på brända bocken, fikade, köpte presenter till syster och träffade gamla vännäsbor. och bara var.
50 mil, vad är det? ibland känns det alldeles för långt, som andra sidan jorden. och när man har en pojkvän som man aldrig kan synka telefontider med, så blir avståndet längre. och när jag jobbar jämt, och allt bara är skit (som det är mest nu), så är de så himla jobbigt. kom och rädda mig härifrån.

så jobb ikväll, fast jag hade hoppats på top model och kärleksmums. men jag känner igen mig i fredrik, jag vill inte svika honom. dags att ta tag och styra upp något. och imorgon är det konsert, fredag årsmöte, lördag dop och söndag årsmöte. hej vilket underbart liv jag har. men sen kommer victor coh då får vi fira alla hjärtans dag och 7 månader på samma gång. och det känns bra.

älskad älskade syster. du vet väl att jag har tänkt alla dina tankar? jag har hatat och gråtit och kvävt och slitit. men du har varit den som hållit mig upp, min anledning att vara stark. kan jag få vara din?

ha en bra alla hjärtans dag! det förtjänar ni.

Today

Klarblå himmel ute. Jag älskar vintern, snön och kylan. Det är så enkelt att vara troende då, när man liksom ser Guds skapelse överallt. Allt blir så tydligt och enkelt och underbart.

Överlevde baddagen också. Ibland så trodde jag nästan inte det. Magsjukan där i slutet av veckan ställde till en massa oreda. Men igårkväll åkte mina sötnosar hem, vi hade en rätt så underbar helg tillsammans ändå. Söndagen gick åt att ligga framför Tvn och se på melodifestivalen. Tog min lediga dag igår, och jobbat undan lite idag istället. Sen så blir det kortdag imorgon, ska försöka ta mig in till gävle nån gång på eftermiddagen, och träffa papi. Min älskade papi, som jag har saknat honom. Har lite "åkahem" känsla, sådär tårögt drömmande; "bara en dag kvar..."

Snart är det dags att packa ihop och dra vidare. I love Parkbadet, ungefär. Men magen är fortfarande knäpp och huvudet känns tungt som bly. Veckans depp är nog att Hockeyn är på torsdag, och krockar med vår Stefan Sundström konsert, så det blir inge av att hänga på läkerol arena och heja på "hemmalag" (skellefteå). Dessutom ingen bönegrupp i veckan heller. Oj, vad osocial jag kommer att vara. Men man kan inte alltid lyckas.

en idiots bekännelser

Egentligen gör jag bara detta för att andra än alla apmänniskor i Umeå ska få ta del av mitt underbara liv. och så för att Fredrik ligger hemma och sover istället för att vara här med mig och jobba. Efter en inte alltför trevlig natt med magsmärtor, kräkningar och mardrömmar är man på något sätt lite stolt att man inte låg kvar i sängen och grät, utan tog tag i sitt liv och gick till jobbet. jag ska sprida mina kräk-attacker till alla barnen på öppna förskolan.

Imorse knackade två sötnötar från Umeå på min dörr. Spyhinken stod kvar framme bredvid sängen, mys! men den var skurad och ren, sådärutifallatt. men jag hade ju inte diskat sen fikat i onsdags, så köket såg ut som en krigszon. Och har man en etta på 42 m2 så är det en stor grej, man kan lixom inte bara undvika att gå in där. Kläder och handukar på golvet också, och ingen (nåja) mat i kylen.

Idag ska vi i alla fall försöka att umgås. Jag ska försöka bli frisk, och planera distriktsevenemanget på lite drygt 160 pers som ska vara här i morgon, och lära mig äta. Handla mat skulle ju också vara trevligt, gå en sväng på dollarstore och kanske en vända på donken. (ja, jag är en rutten människa, so what? jag behöver avslagen cola och en jordgubbsshake). Ikväll ska vi antingen hänga här och se film med tonåringarna eller vara otrogna, byta samfund och hänga på svenska kyrkans sinnesrogudstjänst. eller se en film hemma hos mig och bara slappa.

nu ska jag jobba. eller spela spindelharpan.