Tidvis (och en kopp persikothé)

Lördag, och arbetsveckan är snart slut. Bara söndag kvar. Jag lever på lånade krafter just nu. När jag är ledig så sitter jag vid köksbordet och stirrar, eller ligger i sängen och har ångest över allt som jag borde göra. I tisdags, när det var som värst, ringde Ove och frågade om jag ville åka ner till Stockholm och Lidingö på måndag. och det vill jag ju, såklart. SÅ min ledig dag, som jag skulle spendera med världens bästa moster blir istället en dag på världens finaste folkhögkskola med massa viktiga personer. och lilla jag.

Veckans absolut bästa var LUFF igår. 6 tonåringar, 3 ledare och LovsångUndervisningFörbönochFika på Vasakyrkan. Många glada återseenden, många skratt och mycket Gud. Allt löste sig, det blev pommes på frasses på stan också. En nytt besök inplanerat med Maja i december känns också bra.

Kvällen kommer att bli patetiskt förutsägbar. Delar av en bonusfamilj kommer hit och äter middag. Sen kommer jag att stoppa in hörlurarna i öronen och ta med Bosse på en lång dejt. Sen kommer jag somna framför TVn klockan 22. patetiskt förutsägbart men otroligt behövligt.

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut