where to start - tisdag

and she says;
Hey, do you mind me asking for a part
of your love, of your world, of your bed, of your heart?
Hey, do you mind telling me where to start?

för några veckor sedan åkte jag med Jonas tillbaka från Gävle, vi hade varit på bönegrupp hemma hos Håkan och Johanna, och hör och häpna när han sätter på Elin Sigvardsson på stereon! och så blir man lite nostalgisk, sådär.

Helgen har varit rätt så underbar. Underbart att bara få vara hemma, och inte ensam. Rätt så underbart att bara promenera på älven, i kortärmat, och sedan sitta och sola och äta aplesiner och titta på medan barnfamiljer härjar i slalombacken.

Och imorse så kände jag att ord bara är onödigt. Att försöka säga nånting vettigt, varför ska man göra det? Varför ska vi människor hela tiden försöka, är det inte Gud som frälser människor? Är det inte bara så, att vi ibland måste stiga åt sidan och bara vara, bara ödmjukas inför Honom? Bara viska tyst våra böner, sätta ord på våra tankar och bördor och bara lämna över allt till Gud? Och hur skulle vi kunna göra det på ett bra sätt, om inte tillsammans? Vart skulle vi våga be, om inte i kyrkan?

Det gäller att dra upp persiennerna och släppa in ljuset i alla rum.

fria vägar ut - botten

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen

Jag tänkte igår, när jag stod i duschen på Undersvik och vi hade haft en jättehärlig utbildningsdag tillsammans med distriktet, och hade haft en jättehärlig helg med maskerad och Gudstjänst och bra samtal och utvecklande arbete, DÅ tänkte jag att allt kanske är bra.
Men så är det ju aldrig

Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter

Misslyckad träningsplanering imorse, gymmande blev bordlagt till nån gång mellan möte och lunch och möte. riktigt riktigt värdelöst.
och hemlängtan blir bara starkare och starkare, jag har inte träffat dom sen i början av februari. och ibland så känner jag mig bara världelös fast det kanske inte är mitt fel.
fast dom får mej att tro det. hela tiden.
och allt som jag hade hoppats på och trott bara rasar ihop som ett litet korthus och tillslut så sitter man på jobbet och gråter. hejvilketlivjaghar. och ibland så undrar man; är det verkligen värt det? är det dags att lägga ner nu, fly vidare och dra täcket över huvudet och låtsas att man sover tills man vaknar upp och ser att solen faktiskt kan lysa? kanske då, när man har ork och tid och lust och vilja att stiga upp på morgonen? då man känner att det kanske gör någon skillnad om jag kliver upp idag?

NEJ
tänka positivt:
Ove kommer idag och vi ska snacka. och äta middag ute.
Ikväll åker jag hem.
Imorgon är jag hemma.
Då får jag träffa pappa och Emma (åh, nu sprutar tårarna igen)
Och kanske träffa Malin. och bara det är ju lycka.
Och få vakna upp med Victor. och fira 8 månader. och det är ju lycka.


Om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt

my secret - utmanad

Okej, fredrik har inte kommit till jobbet än och det enda vettiga jag gjort idag är ett "själavårdsamtal" som jag haft med marianne. jag hade tänkt svara på utmaningen som jag fick, men insåg att det räcker inte med 6 punkter. jag är helkonstig, jag har mycket fuffens för mig. här kommer en lista på några exempel..
- min pappa är min bästa vän.
- jag har varit aktivit bekännande kristen sen sommaren efter 9:an.
- jag har aldrig varit full på nyårsafton. (dock vid ett antal andra tillfällen)
- jag smyglyssnar (läs: smygälskar) westlife.
- jag flyttade 50 mil för min tro. (och för ett jobb)
- jag gråter av barndop, smulgudstjänster, bröllop och när jag ser min syster gråta.
- jag är officiellt sämst på att säga förlåt.
- jag fick magkatarr första gången när jag gick andra året på gymnasiet, och får det så fort jag tänker på elevrådsarbete.
- när jag har tråkigt bakar jag. min frys är fylld med bröd, men jag har inge mat i kylen
- jag pratar regelbundet (nåja) med endast 1 person från min klass från 9:an.
- min moster är min skyddsängel.
- en av mina största drömmar är att gå på bibelskola.
- jag har en hund som inte beter sig som en hund.
- när jag var ca 5 år gifte jag mig med simon, min dåvarande pojkvän.
- min mamma ligger begravd på mariakapellets kyrkogård i vännäs.
- när jag var i finland i 9:an försvann min dagbok.
- jag har en massa bonussyskon (pappas älsklingssyskonbarn, gamla dagbarn/plastsyskon, nuvarande "plastsyskon" och dylikt)
- jag har 32 kusiner, varav 2 stycken är jag även tremening med.
- förra året var jag i både belgien och tanzania, men jag betalade ingen av resorna själv.

intressant?

Do you wanna - bestämdalillafröken

picking up the pieces from your past
but there's nothing more to gather
holding on to moments that won't last
or would you rather end it all
do you wanna?

Okej, jag har gjort det igen. "Nej jag ska bara klippa litegrann tror jag". Han körde med rakmaskinen i nacken. Och jag njöt. jag älskar att klippa bort allt hår. Det behövdes, jag behövde det. Behövde göra ett avstamp, som felicity ungfär. Ändra liv - ändra frisyr. Jag brukar käka min middag och bara njuta av hennes vemodiga, ambivalenta, totala tonårs-ångest-problem. Njuta av att jag inte är 14 längre, mmm! livet blir bara bättre och bättre ju längre bort man kommer från högstadiet. I alla fall så kände jag mig igår (när jag vaar nyklippt) som hon i den där barnserien med ugglan, om bokstäverna, hon med den extra näsan. Och i morse kände jag mig som Amelie från Montmarte, eller lillasyster när hon var 3 år och vägrade kamma sitt hår. Och just nu känner jag mig som lilla My. Inte liten, arg, flicka som hoppar av ilska när hon inte får som hon vill, utan lilla fröken som är bestämd.

Igår sa jag till ordföranden i UR att jag tar tillbaka min ansökan om att få stanna i Sandviken ett år extra. Efter allt som hänt, efter alla turer så har jag bestämt mig. Jag släpper det trygga livet här, och ger mig ut på nya äventyr. Kanske Umeå, kanske Lidingö, kanske något annat? Hur som helst är jag less på att försöka stå på egna ben och möta hela världen. Jag vill ha med mig någon i kampen mot världen. Det blir så mycket underbarare då.

Helgen som var, den var både underbar och skitjobbig. Underbart att träffa vänner, ettåringsgänget är bäst. Ibland så kan man inte sluta fascineras av vissa människor, och över hur vi har utvecklats. kvällssamtal över en kopp thé blir djupa teologiska diskussioner, och samtal på lektioner spårar ur och skapar skrattsalvor. Underbar mat, underbara lokaler (trots att vi delade en dusch på 10 pers).
Men det skitjobbiga var alla beslut som skulle tas, och alla "duger jag verkligen?". Men Smauel hjälpte mig; "Jag ser upp till dig". Sånt värmer, som vårsolen.

Tack min Gud för att jag vaknar
Frisk och glad till en ny dag
Din är dagen, Din är solen
Din är jorden, Din är jag

Amy's song - planeringsnörd

JAG HAR ÄNTLIGEN PLANERAT IN MIN SEMESTER!
Halleluja. Jag har tillochmed räknat dagar som jag kommer att jobba, hur mycket marginal jag har i frånvaro. Om jag kämpar på som jag gjort förut kan jag ha 10 dagar innestående, och ta ut i "komp". Halleluja. Men betyder det att jag kommer att jobba ihjäl mig i vår? Kanske det. Men det får man räkna med. Mitt problem är ju egentligen inte att jag jobbar för mycket, utan att jag oroar mig för mycket. Det borde jag inte göra. Jag måste lära mig att släppa saker, men som sagt, kontrollfreak, arbetsnarkoman, bor ensam, ja, bad combination kanske?

Idag pratade jag med Erik. Han är så bra! fick församlingsbladet igår, saknar Vännäs pretty much. Vännäs och vännerna. Familjen och kärleken. Församlingen. Min favoritförsamling, bästaste missionskyrkan. Det kanske är värt att flytta hem bara för den? Och på fredag får jag träffa en hel drös med vännäsbor (bland annat bästaste maja). Och imorgon får jag träffa en hel drös med underbara ungdomsledare (nu får jag sånna där nostalgiska tårögda ögon, som när jag tänker på att åka hem). 23 mars kommer jag hem. Antingen med nattåg eller med buss/tåg på morgonen. Så att jag kan komma på cafét eller hitta på nått annat, om folk har lust. Och så får jag och victor fira 8 månader, halleluja. Vi träffas med ungefär 4 veckors intervaller, vilket förhållande.

Nu ska jag snart smita iväg och träna (igen). Gym, oh i love it. Hade pilates imorse, mmm. Men nu blir det ju inget förren på söndag så jag måste ju passa på. Fast träningsgrejerna smygs nog ner i väskan ikväll. Finns ju cykel på Lidingö. Frågan är ju om det finns tid?
Scouterna ikväll. Känns skrämmande oplanerat. MEN DET ÄR INTE MITT FEL. Det löser sig.
men ni kan väl ändå be lite för mig?

Lång dag - måndagsångest

Ska jag erkänna? Ja, jag har börjat få ont i magen igen. Attsingen kattsingen. Och inte blir det bättre av att sitta på jobbet och bara vänta på att tiden ska gå. 14,15 ska jag ringa ett samtal som bestämmer lite hur arbetsveckan blir. och om jag ska måsta jobba ikväll. ska ju egentligen inte jobba på måndagar, men ibland så känner man att man måste. Dessutom är det rätt så lugnt och skönt här nu, typ tomt. Men jag kommer att jobba 11 dagar i sträck (det är mitt maxantal). menförraveckanvarjagjuledigenmassa, typ. såevelinafårskyllasigsjälv.
jag längtar iallafall nästan ihjäl mig till på onsdag. i love lidingö. and i miss my friends!

Dagens visdomdsord
"Att Gud är nådig innebär att det inte finns någonting som vi kan göra som får Gud att älska oss mer. Att Gud är nådig innebär också att det inte finns någonting vi kan göra som får Gud att älska oss mindre" (ur Med nådens ögon av Philip Yancey)
så klockrent, så underbart att läsa.

Snart snart snart får jag gå till parkbadet och njuta. Gym och sen vattenträning med min favoritinstruktör, yeah! Sen hem och äta middag, om jag har någon mat hemma, och sova. Mitt huvud håller på att ta död på mig, sockerabstinens? Jag måste börja ladda för beach 2007. Sluta leva det onyttiga livet som har börjat nu efter nyår. Lagom är bäst, eller vad säger man? och så måste jag verkligen styra upp semestern, om jag ska lyckas ha någon i sommar.

Chasing Cars - VVV i Tierp

Äntligen hemma, ungefär. En helhelg i Tierp är ju inte helt fel, men nog kan man vara trött efter att ha sovit alldeles för lite. Som vanligt alltså. Men jag är glad, mest. nöjd över allt som blivit bra.

Samboveckan tog slut i fredags. Distansförhållanden är speciella, och när man är arbetsnarkoman så är det svårt att kunna slappna av och våga ta tid. Och sen att släppa alla krav om jobb och träning och bara vara. Jag kan inte bara vara, det är omöjligt. Paniken över framtiden smyger sig på också, och tills lut så måste allt bara rasa. Och det var det som hände. Jag trodde inte att det skulle behöva bli jobbigt igen, inte behöva skrika och skaka i gråtattacker. jag slet av mitt vänskapsarmband. Jag slet nästan av mitt victorarmband. Gud, vart är du? Jag behöver dig.

I helgen fick jag höra att jag saknade moral. Efter allt som hänt och händer i mitt liv så blev det som ett slag i solarplexus. Vissa är ju kristna och står upp för det dom tror på, inte som jag, som saknar moral. "Men det gör ju jag också! Jag är som du!". Okej? Jag kan inte ta kritik, speciellt inte från folk som inte känner mig och speciellt inte när jag inte tycker att jag förtjänar kritiken. Jag smet ut från Nicklas predikan (jag vet, det är en synd bara i sig) för att jag behövde få perspektiv. Saknar jag verkligen moral? Står inte jag upp för det jag tror på? Gör ett beslut, som jag aktivit tagit, mig till en dålig människa? Och egentligen, spelar det verkligen någon roll? Alla är vi syndare, alla lika illa. Ingen har rätt att döma någon annan. Mina funderingar tog slut när Jocke kom ut och satte sig med mig. Och vi pratade, började prata om andra saker än vad vi pratat om förut. Ibland så behöver man bara få släppa sitt eget och lyssna. Sen smet jag in och hade förbön för de som hade saker att be för. Och när någon säger "Tack för att du finns" till en, vad spelar allt annat för roll då?

Men många långa samtal med Jocke och med Elin, personlig uppmanande bön av Nicklas, skratt och lovsång, förbön och ljus, nattliga samtal och snusk, planeringar för framtiden och pepp-snack, promenader i solsken och pannkaka med glass, och Gud, så himla mycket Gud, behövs det något annat?

Lovsång och bön ikväll (igen). Lidingö på onsdag, längtar längtar längtar! lite träning och mycket tvättande ikväll. Sen så ska jag sova i min soffa och börja läsa mina nyinhandlade pocketböcker. Och tacka Gud för att han förlåter mina utbrott.

Du som vill att jag ska finnas
Du som vet att jag är jag
Du förstår mitt hjärtas längtan
och är hos mig natt och dag
Din är jag och all din kärlek
får jag varje andetag
Amen