smilegubbe

Ibland, typ när man förbereder sig på det värsta, då kan saker gå sanslöst bra. Typ förra veckan, då Kyrkans Unga skulle baka i bagarstugan. Då hann jag tänka, en massa massa gånger, "det här går aldrig", och vad händer? det gick. det gick tillochmed bra. Våra stökiga tonåringar stod och kavlade deg i all evighet, tills sista bullen var färdig. Helt smärfritt var det inte, korvar mosades mot fönster och mjöl hamnade lite överallt, men det gick. och nu, när jag skickade ut ett meddelande om att vi ska se film imorgon, vad händer då? jo, jag får ett sms som svar. en smilegubbe. från en stökig tonåring. en smilegubbe. :D

Blogga på arbetstid är väl inte helt rätt. Men det här är inte bara en blogg, det är ett vittnesbörd om att Gud är så mycket större, och ibland så får vi bara spegla oss i hans glans.

innan mörkret faller

Jag har slutat dra ner mina persienner. det är ändå mörkt när jag går och lägger mig, och mörkt när jag kliver upp. jag börjar jobba om 10 minuter, känns lite töntit att inte få börja jobba när jag ändå sitter här. Men 11 timmars dygnsvila ska gälla, och det blev sent igår. Men nu har jag i alla falllärt mig att inte vara så himla pretto-genomtänkt-perfektionist. Det blir bättre, faktiskt, men det går med myrsteg alltihop. Ungdomsgruppen är såklart svårast, eftersom dom är "otämjda". idag ska jag hoppa in för Eva på miniorerna, mys mys mys. dom är oftast snälla, och man behöver lixom inte anstränga sig så mycket för att det ska bli bra. och ikväll blir det innebandy för hela slanten, först damernas match sen träning. peppa match på söndag! skellefteå ska vi ta! och ikväll kommer världens bästa moster, så vi ska mysa. kanske sova i dubbelsängen tillsammans, fast hon snarkar himla mycket. och imorgon ska vi bara prata och umgås, jag ska vara ledig bara för hennes skull. Och för att jag jobbar lördag och söndag.

Det är konstigt, det där med tid. Ibland vill man att den ska stå still och ibland önskar man sig månader framåt. just nu vet jag inte hur jag vill ha det. om jag vill stanna tiden, stanna här, eller önska mig fram till en ny termin och nya möjligheter. Igår på andakten pratade jag om att lita på att Gud gör sakerna bra. Att vi fårförsöka så långt vi kan, och sen kommer han och fyller på med det sista. Han frälser, räddar, löser och fixar. Vi måste bara våga lita på att han, som har makten och så mycket mer kunskap än vi, ser till helheten när vi inte gör det...

(märker ni? jag och Gud har blivi sams igen)

nu är klockan 9, dags att fika!

pepp!

Vinst idag igen, 6-5 mot obbola! skönt skönt. fast vi spelade ganska halvkasst så vann vi, det var skönt. nu peppar vi för perishers ikväll på scharinska.

nu peppar vi för potatis, lövbit och bearnaise med VP och CL.
mums!

Livet som ledare.

Förra veckan var jag så ap-less. Det var en dålig vecka, då (nästan) allt gick fel, och jag konstaterade för mig själv "jag ska sluta vara ledare. jag är less på det." 3 år beteendevetenskapligt program med inriktning mot ledarskap, ledare för konfirmander, juniorer, miniorer och söndagsskola, engagerad i massa olika styrelser, där jag såklart bestämde och slet hårt. och så innebandyn, där jag på nått sätt alltid lyckades hitta mig arbete. och så ettåring, såklart. Ledare i mångt och mycket, och less. Till slut orkar man inte stå där, speciellt när man står i ett utsatt läge. Ensam, mottaglig för allas åsikter och klagomål. "Kan inte nån annan styra skutan, för en gångs skull?"

Sen så fick jag det där telefonsamtalet från kyrkoherden som ville träffa mig och disskutera jobb. två dagar senare anställdes jag, som ledare. eftersom jag inte har utbildningen får jag inte titulera mig som vikarierande församlingspedagog, utan som församlingsassistent. Men faktum är att jag "har" ett jobb som kräver över fyra års utbildning, egentligen. Och faktum är, att jag trivs väldigt bra. Det är rörigt och ostrukturerat, men så plötsigt så kommer fyraåringarna och det är kyrkans barntimme, och man blir bara varm i kroppen. sen så är det miniorer och juniorer och stressa till KU och komma hem efter 12 timmars arbete. men ibland så är det bara lugnt och skönt och prata och skratta. Jag har två extremt bra arbetskamrater, så det är trevligt. Imorgon ska vi ha möte och diskuterad vad "mer" jag ska göra. sen kommer jag att jobba några helger, men aldrig så det krockar med innebandymatcher. Men jag har en inre identitetskonflikt, är jag svenskkyrklig eller SMUare innerst inne? SK imorgon på dagen, sen stressa hem, och sen TONÅR!

livet som ledare funkar bra, i veckan i alla fall.