Jag har slutat dra ner mina persienner. det är ändå mörkt när jag går och lägger mig, och mörkt när jag kliver upp. jag börjar jobba om 10 minuter, känns lite töntit att inte få börja jobba när jag ändå sitter här. Men 11 timmars dygnsvila ska gälla, och det blev sent igår. Men nu har jag i alla falllärt mig att inte vara så himla pretto-genomtänkt-perfektionist. Det blir bättre, faktiskt, men det går med myrsteg alltihop. Ungdomsgruppen är såklart svårast, eftersom dom är "otämjda". idag ska jag hoppa in för Eva på miniorerna, mys mys mys. dom är oftast snälla, och man behöver lixom inte anstränga sig så mycket för att det ska bli bra. och ikväll blir det innebandy för hela slanten, först damernas match sen träning. peppa match på söndag! skellefteå ska vi ta! och ikväll kommer världens bästa moster, så vi ska mysa. kanske sova i dubbelsängen tillsammans, fast hon snarkar himla mycket. och imorgon ska vi bara prata och umgås, jag ska vara ledig bara för hennes skull. Och för att jag jobbar lördag och söndag.
Det är konstigt, det där med tid. Ibland vill man att den ska stå still och ibland önskar man sig månader framåt. just nu vet jag inte hur jag vill ha det. om jag vill stanna tiden, stanna här, eller önska mig fram till en ny termin och nya möjligheter. Igår på andakten pratade jag om att lita på att Gud gör sakerna bra. Att vi fårförsöka så långt vi kan, och sen kommer han och fyller på med det sista. Han frälser, räddar, löser och fixar. Vi måste bara våga lita på att han, som har makten och så mycket mer kunskap än vi, ser till helheten när vi inte gör det...
(märker ni? jag och Gud har blivi sams igen)
nu är klockan 9, dags att fika!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visste väl att ni skulle bli sams.. :) Är ju liksom inte hans stil att gå och vara osams..
skönt att höra att ni är sams och fint att du litar på honom. hoppas det får fortsätta så ... i all evighet.
kram
Skicka en kommentar