24 november 2007

Tidvis (och en kopp persikothé)

Lördag, och arbetsveckan är snart slut. Bara söndag kvar. Jag lever på lånade krafter just nu. När jag är ledig så sitter jag vid köksbordet och stirrar, eller ligger i sängen och har ångest över allt som jag borde göra. I tisdags, när det var som värst, ringde Ove och frågade om jag ville åka ner till Stockholm och Lidingö på måndag. och det vill jag ju, såklart. SÅ min ledig dag, som jag skulle spendera med världens bästa moster blir istället en dag på världens finaste folkhögkskola med massa viktiga personer. och lilla jag.

Veckans absolut bästa var LUFF igår. 6 tonåringar, 3 ledare och LovsångUndervisningFörbönochFika på Vasakyrkan. Många glada återseenden, många skratt och mycket Gud. Allt löste sig, det blev pommes på frasses på stan också. En nytt besök inplanerat med Maja i december känns också bra.

Kvällen kommer att bli patetiskt förutsägbar. Delar av en bonusfamilj kommer hit och äter middag. Sen kommer jag att stoppa in hörlurarna i öronen och ta med Bosse på en lång dejt. Sen kommer jag somna framför TVn klockan 22. patetiskt förutsägbart men otroligt behövligt.
det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
jag har hämtat och samlat ihop
nog med kraft att gå ut

20 november 2007

kung winnerbäck och borttappad kraft

Min fjärde Winnerbäck konsert på lika många år är nu avklarad. senast det var en inomhuskonsert, var det akustiskt, avskalat och otroligt vackert och vemodigt. Nu var det nästan tvärtom, det var så många toner och ord och instrument. och för lite här och för mycket där. Det var bra, självklart var Lars Winnerbäck BRA, men det bästa var det enkla och avskalade. Elden, med bara ett piano, och eld på skärmar i bakgrunden. Och klassikerna, kom änglar, nånting större, du hade tid/du gamla fria nord (signerat Anni Difranco) och ingen soldat. Det var pinsamt när man inte kunde sjunga med i texten på första låten (Farväl Jupiter). Nu i efterhand ska jag sitta och plugga lasse-texter. Folkmusiksstilen har, trorts allt, ändå börjat fastna.

Idag är jag ledig med stort L. Jag gick ut och gick med Bosse på en långpromenad, men jag var så trött att när jag blundade kunde jag ha somnat stående. 12 timmars jobb igår, i sträck. och imorgon blir det 12,5 timme, men förhoppningsvis får jag en halvtimmes lunchledigt i alla fall. torsdag jobbar jag kväll, fredag jobbar jag, lördag och söndag likaså. vart har orken tagit vägen? jag vill vila huvet, och hjärnan och kroppen och livet. om en timme kommer victor och förhoppningsvis ska vi bara vila lite tillsammans.

Jag hade en chans att vända allt, att förändra läget, men jag missade den. vad gör jag nu?

4 november 2007

fab five goes to ikea

Jag ska erkänna en sak, jag har noll-Ikea-koll. Första gången jag var på Ikea var för två år sedan, höstlov med ett rykande färskt kökort och en fullpackad bil med mina likar. Det var häftigt. förra året bodde jag i princip granne med ett Ikea, jag var där tre gånger. pinsamt men sant. i helgen var det femte gången gillt. det blev fab five goes to Ikea.

Den senaste tidens suktande i heminredningstidningar (på grund av ett badrum som aldrig tycks bli färdigt, ens påbörjat) och några besök hos vänner som salgit på stort och ingått samboskap fick äntligen levas ut. Räddningen kom med ett telefonsamtal, om en resa ner till sundsvall. Storebror skulle handla, så bonusbrodern och dennes pojkvän följde med, och så jag och victor. och jag måste säga det; min pojkvän har mer homestyling koll än vad jag har. punkt slut. så efter flera timmars suktande i dett oändligt stora virrvaret av måste-ha-saker, hittade vi till slut utgången. Det futtiga som inhandlades var en julklapp till storebror, doftljus, tavelram, pizza-formar (!) och supersnygga tallrikar.

I fredags var det storshopping i umeå också, till slut blev det köpstopp för mig som höll på att tömma hela mitt konto. we are living in a material world, and i am a material girl. svårt att inte vara det, när man äntligen får lön som ger en lite spännvidd att leva på.

Jonas Gardell - tillfällig gäst i ditt liv var sanslöst bra. han den där lilla homofilen är ganska rolig och allvarlig och ärlig och öppen och bra.

"för alla idioter som gick vilse i sin tro, för alla strebers utan ro."