äntligen hemma - gubbenåke59

Solen är skön, solen är toppen!
Solen är varm, målar brun hela kroppen.
Solen som gör det blir morgon var dag,
solen i Ensro är bäst tycker jag!

Konfalägret var rätt så härligt ändå. trots att solen inte värmde riktigt lika mycket som vi hoppades på och sjöng om. Men vad gör det, konfirmander badar ändå. Dock inte ledare. I alla fall inte frivilligt. Men ledargänget var bra och min lilla tvärgrupp var rätt så härlig, när dom inte toalvägrade allting och smet från toastädningen. men vad ska man göra när tårarna bara ligger nånstans under och bränner? svälja hårt och tänka på något annat. tänka att snart är det över. om några dagar är det över, halleluja.

En prövning att måste prioritera, vad är egentligen viktigast? Det kanske har varit det jag saknat förut, prioritering. Då har det varit allt på en och samma gång. Men nu går det inte längre. jag grät, eftersom jag kände att jag inte kalrade av ALLT. jag klarar bara en viss mängd, ett visst antal uppgifter. Men jag har så lätt att göra för mycket ändå. för första gången på länge känner jag bara att jag inte vill eller bryr mig om något alls. är det ett tecken på hälsa eller på ohälsa?

Lämnat lägenheten i sandviken för några dagar i norrland. det var tungt att lämna syrenbuskar och utslagna björkar för kalla dystra +12 grader i solen. men snart kommer nog våren hit upp också. resan hem är inte bokad än, men jag vet att jag borde åka ner till fredriks och cissis bröllop till helgen. jag VILL hinna ha lite ledigt också. vem vet när jag kommer hit upp igen?

himlarns jobbiga naturkunskap. A provet imorgon klockan 09.00. Ni kan väl be för mig? onsdag klockan 09.00 har jag NKB provet också. himlarns jobbigt.
Men Jesaja 41, en tröst.

run - konfadags!

Light up, light up
As if you have a choice
Even if you can not hear my voice
I'll be right beside you dear

(snow patrol - Run)

Livet är konstigt ibland. ibland är det så mycket så att man inte kan andas. hinner inte tänka, sova, ångra sig, laga ordentlig mat, ringa kära och nära, må bra. det är ungefär så det är just nu. så det har varit den senaste tiden. jag hr typ tusen gånger sagt "åh, nu måste jag blogga!" (3G, gudstjänster, UR-bråk) men nej, det har aldrig blivit av. känner att jag måste utfärda något allmänt tack/förlåt.
FÖRLÅT alla som jag har glömt gratulera på födelsedagen: Emelie, Emelie, Samuel, Kirre, Sofia, Kalle (som fyller idag), Lukas, pappa, och de som fyller den närmaste veckan, FÖRLÅT!
mnejaghinnerinte.
TACK alla som lyssnar. alla som orkar med mina humörsvängningar och turer. som ännu en gång orkar lyssna på mitt ältande och mina bortförklaringaar. all bitterhet som smyger sig fram, när man inte orkar skratta längre. och alla hjälper med mitt himla pluggande. gaah vad less jag är på denna naturkunskap! men tack i alla fall. ni är guld värda, allihop.

Men nu bär det av på konfaläger snart. solen skiner och det är underbart ute, vi ska till dalarna och ha en underbar tid. önskar bara att jag kunde uppskatta det på riktigt, kunde tagga igång ordentligt, men jag har bara naturkunskapen i hjärnan. nu är ÄNTIGEN arbetena i princip klara, så det är bara 150 p teori. (jag vet, jag är dum på riktigt). Så jag kommer nog att gå iväg och plugga. och be kanske. Gud, hjälp mig med det här!

Samtidigt som allt bara är kaos och stress, så finns det saker som man gör ändå. man ringer vänner som behöver få prata, man gråter floder när onödiga olyckor måste hända, och man ber om hjälp. det sista är jag så himlarns dålig på, men ikväll får jag träffa människor som jag vet kan lyssna, och kanske få prata. kanske märks, att jag behöver prata av mig? jag behöver hjälp.

Have heart, my dear
We're bound to be afraid
Even if its just for a few days
Making up for all this mess