14 mars 2007

Do you wanna - bestämdalillafröken

picking up the pieces from your past
but there's nothing more to gather
holding on to moments that won't last
or would you rather end it all
do you wanna?

Okej, jag har gjort det igen. "Nej jag ska bara klippa litegrann tror jag". Han körde med rakmaskinen i nacken. Och jag njöt. jag älskar att klippa bort allt hår. Det behövdes, jag behövde det. Behövde göra ett avstamp, som felicity ungfär. Ändra liv - ändra frisyr. Jag brukar käka min middag och bara njuta av hennes vemodiga, ambivalenta, totala tonårs-ångest-problem. Njuta av att jag inte är 14 längre, mmm! livet blir bara bättre och bättre ju längre bort man kommer från högstadiet. I alla fall så kände jag mig igår (när jag vaar nyklippt) som hon i den där barnserien med ugglan, om bokstäverna, hon med den extra näsan. Och i morse kände jag mig som Amelie från Montmarte, eller lillasyster när hon var 3 år och vägrade kamma sitt hår. Och just nu känner jag mig som lilla My. Inte liten, arg, flicka som hoppar av ilska när hon inte får som hon vill, utan lilla fröken som är bestämd.

Igår sa jag till ordföranden i UR att jag tar tillbaka min ansökan om att få stanna i Sandviken ett år extra. Efter allt som hänt, efter alla turer så har jag bestämt mig. Jag släpper det trygga livet här, och ger mig ut på nya äventyr. Kanske Umeå, kanske Lidingö, kanske något annat? Hur som helst är jag less på att försöka stå på egna ben och möta hela världen. Jag vill ha med mig någon i kampen mot världen. Det blir så mycket underbarare då.

Helgen som var, den var både underbar och skitjobbig. Underbart att träffa vänner, ettåringsgänget är bäst. Ibland så kan man inte sluta fascineras av vissa människor, och över hur vi har utvecklats. kvällssamtal över en kopp thé blir djupa teologiska diskussioner, och samtal på lektioner spårar ur och skapar skrattsalvor. Underbar mat, underbara lokaler (trots att vi delade en dusch på 10 pers).
Men det skitjobbiga var alla beslut som skulle tas, och alla "duger jag verkligen?". Men Smauel hjälpte mig; "Jag ser upp till dig". Sånt värmer, som vårsolen.

Tack min Gud för att jag vaknar
Frisk och glad till en ny dag
Din är dagen, Din är solen
Din är jorden, Din är jag

2 kommentarer:

Oskar Johansson sa...

Jag känner som du gör, inte mer församlingstjänst (hmmm.. lät hårt) utan ett team som man funkar i. Jag tror att du gjort rätt val.

Guds Välsignelser
/Oskar

Cecilia sa...

Du är utmanad! Mohahaha! http://litetill.blogspot.com/2007/03/jag-r-utmanad.html

"för alla idioter som gick vilse i sin tro, för alla strebers utan ro."