faller.

Mina gråtattacker fortsätter. Pappa, jag saknar dig! Han har varit i landet i snart 4 timmar, och fortfarande inte ringt. Hur ansvarsfullt är det? Han ska ju alltid bry sig om mig, han är ju min pappa. Men kanske lika bra att han inte ringt än, gudstjänst med kramkalas, tårtkalas och gråtkalas. Hejdå till diakonen, hon som håller upp nästan hela församlingen. Och hur stor är chansen att vi träffas igen, när jag drar uppåt och alla andra dras nedåt i landet.

vemodets tid, kan man kanske säga. Winnerbäcks "Faller" är väl det som beskriver känslan bäst just nu. jag är så trött att det spelar ingen roll hur underbart allt är, jag sitter ändå bara i soffan, under en filt och stirra på väggen. jag kommer inte för något. byter tider och planerar om och ringer samtal. och väntar, på bättre tider, på det som komma skall. tillräckligt vemodigt?

Scouthajk igår. vädret var underbart och scouterna var snälla. Paddla kanot och steka hamburgare över öppen eld. skrämma scouter och sitta tyst och bara tälja, och samtal om livet.