Daugava

Jag måste säga, att jág först var lite besviken. "Nej" tänkte jag "inte en deppskiva till!". Dessutom så tyckte jag att det räckte med Lisa Ekdahls hjälp på Tvivel, Lasse klarar sig själv. Och den där Miss Li, vem är det egentligen? Slölyssnade på P3, och dirket jag hörde introt så visste jag; Det här är en Lasse-låt. Hela stämningen skrek Lasse; ackorden, stråkar och vemod. och så blev jag lite ledsen. Jag och Lasse brukar vara i fas, men jag kunde inte ta åt mig av orden, för jag saknar det där vemodet. Jag är inte olyckligt kär, inte alls. Och jag kan inte tänka mig in i situationen "Om du lämnar mig nu", förlåt, det kanske låter uppkäftigt, men så känns det just nu. Men till min lycka så har nästa singel på skivan lagts ut, och det är en icke-deppig-Lasse-låt. (lyssna själv på Lasses MySpace) Och biljetter till konserten på Idunteatern den 17 november är inhandlade, så nu är det PEPP som gäller. Imorgon släpps den nya skivan och det blir att nöta, att spela sönder och njuta.

För att fortsätta på Winnerbäck-spåret (ni kasnke märker att min mr. Rice besatthet har gått sakta men säkert tillbaka till den gamla hederliga Lasse-besattheten?) så är mina topp fem låtar (just nu):

1. Elegi
2. Ingen Soldat
3. Hjärter dams sista sång
4. Faller
5. Du hade tid

Som sagt, vi brukar vara i fas, Lasse och jag. För det finns en rad i Elegi och ett stycke i Hjärter Dams sista sång som alltid kommer tillbaka såhär på hösten. När löven blir röda och den där kylan kryper inpå, och det går från att vara mysiga september till isiga oktober, och hela Sverige översvämmas av Rosa band och bröstcancer på alla kanaler, då brukar det bli mycket Elegi och Hjärter Dams sista sång och många, långa promenader mot kyrkogården och en alldeles speciell grav.

men vid vägen längs bäcken som
sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss
och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

Älskade älskade du