Torsdag - "minipredikan"

det som är tänkt att bli min mini-predikan på söndag, på scout/familjegudstjänsten. Ursäkta talspråket, men jag skriver ut i princip allt jag ska säga (och göra...)

Jag tror, att om Jesus hade levt idag så hade han varit scout. Jesus, är i min mening den ultimata scouten. Alla scouter ska följa under något som heter scoutlagen. (tar upp och visar FICK FAKTA, ”här finns lagarna”) Den består av sju enkla regler, och den första, vet ni vilken det är? En scout visar vördnad för Gud och hans ord, det var den gamla lagen, nu tror jag den lyder: En scout söker sin tro och respekterar andras. För scout handlar om mycket, det handlar om skog, natur, hajk läger, men det handlar också om att möta människor med respekt. Vi söker vår tro här varje gång vi har scout, vi försöker att alltid avslut hurdå? Jo, med en andakt tillsammans här i kyrksalen.

Fler av ”lagarna” i scoutlagen följde Jesus när han levde här på jorden. En scout är ärlig och pålitlig, vänlig och hjälpsam, han visar hänsyn och är en god kamrat, han möter svårigheter med ett glatt humör och lär känna och vårda naturen. Jag vet inte hur många gånger i bibeln (lyft upp och visa) Jesus gör alla dom här sakerna. Jätteofta, nästan bara sånna här saker gör han. Och det Jesus gör i dagens text är sista lagen; Han känner ansvar för sig själv och andra.
För vad var det som Lukas läste om? Jo, han läste om det förlorade fåret, det som Jesus gick och letade efter, och så kallar Jesus sig själv för den Gode Herden.

En herde, vad är det för något egentligen? Det är någon som har boskap, djur, som han tar hand om. På tiden då Jesus levde så var det många som hade får, och som gick och vallade dem. Det fanns många faror, vilda djur, som försökte ta fåren, och så fanns det stenar som fåren kunde falla och göra sig illa på. Så Jesus frågade alla människor som brukade lyssna på honom, om vad de skulle göra om det hade 100 får, kan ni tänka er så många får! Om någon hade 100 får, men ett försvann, vad skulle man göra då? 99 får, är det lika bra som 100?

Många skulle nog tänka, nej, jag orkar inte gå och hämta det sista fåret. Om man hade varit ute en hel dag, och var hungrig och trött, ville bara hem, och man ändå hade 99 får, då orkar jag inte leta efter det där sista.
Men Jesus, han tyckte att det sista fåret, det var alltid värt att leta efter. Och Jesus gav sig aldrig förrän han hade hittat det där sista, även om det tog flera timmar, ja även om det tog hela natten! Och när han hittade, då sa han till alla; kom och ha fest med mig, vi måste fira att jag har hittat det sista fåret!

Är det någon här som någon gång har gått vilse? Som ibland känner sig lite förvirrad? Jag gör det ibland. Eller rättare sagt, nästan jämt. Jag blev scout i höstas, blev invigd på en sån här Gudstjänst. Innan det visste jag knappt vad en scout var. Så jag måste erkänna, ibland vet jag inte riktigt om jag förstår det här med scout, jag vet inte hur man knyter knopar eller gör en eldstad. Jag är nog ett vilset får. Ibland kan jag känna så i livet också, vad är det som händer här, jag förstår inte? Som ett vilset får, jag tror att jag har vandrat bort en bit när jag funderat på livets stora och små frågor.

Men Jesus säger att han leder fåren, de är hans hjord, och han känner ALLA fåren. Ibland så kanske vi inte känner Jesus, men han känner i alla fall oss. Och han lämnar oss aldrig, även om vi kommer bort, och han beskyddar oss från fara.
Och tänk om en scoutledare skulle göra något sådant! Hoppsan, vi hittade inte den sista nyingen, äh, han får vara kvar i skogen, det skulle vara väldigt dumt va? Här på scout har vi många scoutledare och en kårchef, det är dem som vallar den här hjorden av nyingar, scouter och tonårsscouter, som ser till att alla kommer hem efter hajken, i någorlunda gott skick.

Om Jesus var scout, skulle han nog vara den bästa scouten nånsin. Och jag tycke att vi ska försöka vara som honom, han får vara vår förebild. Fredrik berättade idag om hur nyingar och scouter nästan förvandlas, från att ha varit stökiga och bråkiga till att bli duktiga och ansvarsfulla. Jag tror att vi har många blivande förebilder här hos oss på scout. Liksom Jesus kan få vara vår förebild, så kan vi få blir förebilder för andra.

Kom då ihåg vad han sa; även om vi inte vet att Jesus leder oss bort från faror och mot tryggheten, så gör han det. Och även om vi inte letar efter honom, så letar han efter oss, och när han hittar oss, så då är det fest.

alla flickor (utom jag?) - solmåndag

Skönsång igår på väg hem från Harkskär. Flickorna i framsätet skrålade mest hela tiden, men vi andra stämde in på refrängerna. Det var ett härligt gäng, ett trött gäng som återvände till verkligheten. Helgens bästa måste nog ha varit kaffestunden på bryggan, med den galna mega-svanen och en badande hund som underhöll. Eller när jag fick busa med hunden, springa barfota i gräset för första gången i år. Sprang några meter innan jag kom på att jag inte får springa än, så det blev lite bus istället. blev nästan i kastad i havet, men lyckads slita mig ut ur greppet. Men det var lite 9-10 juni känsla, kan det bli bättre än såhär?

telefonsamtal och avsaknade av samtal. och aldrig blir man nått klokare.
men vad ska jag göra? är det alltid jag som måste? åh. jag vill inte vara den som bestämmer allt.

det var en bra dag idag, vaknade utvilad och peppad för en arbetsdag. packade träningsväskan, tog tom med mig lite middag, så jag får i mig det idag direkt efter träningen. gym och vatten, kanske kommer att överträna min träningsvärk, det skulle vara skönt. i alla fall så var det en bra dag fram tills dess att jag öppnade min mail och fick ett slag i magen. en såndär stjärnsmäll, shit vad arg jag blev! inte så kul att vara protokollförd som "den som vägrar, så XX tar på sig att göra det istället". men vaddå, det är ju bara 2,5 månader kvar, sen så flyr jag fältet, flyr bort från alla pikar och all otacksamhet, all avsaknad av Gud, Jesus och helig Ande, allt jobb som inte längre är roligt utan bara jobb.

förlåt, jag trivs ju egentligen. men inte alltid, och speciellt inte när allt jag gör bara blir fel.

you get what you earn - soltorsdag

Hemma, hemma Vännäs.
Jag älskar trevlig reskamrater och frukost. trevliga konduktörer och ett vännäs som bara lyser lockande; "Welcome home darling!" åh. vissa dagar är bra dagar. Men killen som sov på min plats efter att jag gått och köpt frukost frågade mig om jag skulle med bussen till lycksele "Nej, jag bor här, eller bodde, JAG SKA AV HÄR!". lätt förvirrad. och pappa blev arg senast jag sa att jag skulle åka hem (=sandviken). jag har flera hem, eller inget hem. Jag är nog hemlös. Men för tillfället hemlös i vännäs, på språng mot friheten i västerbottens inland, åh, vissa dagar är bra dagar.

Följde upp connex-frukosten med några malteser, mmmm! insåg också att det var kallt, jag är sliten och jag behöver inte träna idag, vilket känns sköööönt. istället ska jag baka en tårta, gå ut med hunden, kanske hälsa på emelie-pemelie, vattna pappas utdöende blommor, gå till graven, handla, se sjunde himlen och kanske plugga lite. Jag mitt nöt ska ju försöka på egen hand, på en månad, plugga igen Naturkunskap A och B! kanske skulle fungera någorlunda bra om jag hade en NKA bok, vilket jag inte har. ibland känns det som att hela världen är emot mig.

och framtidsångesten blir allt mer påträngande med ansökningsdatum och en uppsagd lägenhet. Vart bär det av? Vart ska flyttkartongerna. igår fick jag en förfrågan om bibelskola i Örebro, hrm? kan ingen bara säga hur jag ska göra? Jag frågade Titti och hon sa att jag skulle bli ungdomspastor, HRM? Men ändå, THS, få fly till nästa ställe. så fort jag kom hit insåg jag att jag ville vidare. jag vill inte flytta hem, jag vill inte tappa alla i gävle och jag vill inte gå bakåt i utvecklingen "jag går hellre framåt mot min vilja än jag vänder". Tungt.

Men ingen jobbmail längre, och nästa vecka kommer att bli en bra vecka.
och imorgon blire kalas!

where to start - tisdag

and she says;
Hey, do you mind me asking for a part
of your love, of your world, of your bed, of your heart?
Hey, do you mind telling me where to start?

för några veckor sedan åkte jag med Jonas tillbaka från Gävle, vi hade varit på bönegrupp hemma hos Håkan och Johanna, och hör och häpna när han sätter på Elin Sigvardsson på stereon! och så blir man lite nostalgisk, sådär.

Helgen har varit rätt så underbar. Underbart att bara få vara hemma, och inte ensam. Rätt så underbart att bara promenera på älven, i kortärmat, och sedan sitta och sola och äta aplesiner och titta på medan barnfamiljer härjar i slalombacken.

Och imorse så kände jag att ord bara är onödigt. Att försöka säga nånting vettigt, varför ska man göra det? Varför ska vi människor hela tiden försöka, är det inte Gud som frälser människor? Är det inte bara så, att vi ibland måste stiga åt sidan och bara vara, bara ödmjukas inför Honom? Bara viska tyst våra böner, sätta ord på våra tankar och bördor och bara lämna över allt till Gud? Och hur skulle vi kunna göra det på ett bra sätt, om inte tillsammans? Vart skulle vi våga be, om inte i kyrkan?

Det gäller att dra upp persiennerna och släppa in ljuset i alla rum.

fria vägar ut - botten

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen

Jag tänkte igår, när jag stod i duschen på Undersvik och vi hade haft en jättehärlig utbildningsdag tillsammans med distriktet, och hade haft en jättehärlig helg med maskerad och Gudstjänst och bra samtal och utvecklande arbete, DÅ tänkte jag att allt kanske är bra.
Men så är det ju aldrig

Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter

Misslyckad träningsplanering imorse, gymmande blev bordlagt till nån gång mellan möte och lunch och möte. riktigt riktigt värdelöst.
och hemlängtan blir bara starkare och starkare, jag har inte träffat dom sen i början av februari. och ibland så känner jag mig bara världelös fast det kanske inte är mitt fel.
fast dom får mej att tro det. hela tiden.
och allt som jag hade hoppats på och trott bara rasar ihop som ett litet korthus och tillslut så sitter man på jobbet och gråter. hejvilketlivjaghar. och ibland så undrar man; är det verkligen värt det? är det dags att lägga ner nu, fly vidare och dra täcket över huvudet och låtsas att man sover tills man vaknar upp och ser att solen faktiskt kan lysa? kanske då, när man har ork och tid och lust och vilja att stiga upp på morgonen? då man känner att det kanske gör någon skillnad om jag kliver upp idag?

NEJ
tänka positivt:
Ove kommer idag och vi ska snacka. och äta middag ute.
Ikväll åker jag hem.
Imorgon är jag hemma.
Då får jag träffa pappa och Emma (åh, nu sprutar tårarna igen)
Och kanske träffa Malin. och bara det är ju lycka.
Och få vakna upp med Victor. och fira 8 månader. och det är ju lycka.


Om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt

my secret - utmanad

Okej, fredrik har inte kommit till jobbet än och det enda vettiga jag gjort idag är ett "själavårdsamtal" som jag haft med marianne. jag hade tänkt svara på utmaningen som jag fick, men insåg att det räcker inte med 6 punkter. jag är helkonstig, jag har mycket fuffens för mig. här kommer en lista på några exempel..
- min pappa är min bästa vän.
- jag har varit aktivit bekännande kristen sen sommaren efter 9:an.
- jag har aldrig varit full på nyårsafton. (dock vid ett antal andra tillfällen)
- jag smyglyssnar (läs: smygälskar) westlife.
- jag flyttade 50 mil för min tro. (och för ett jobb)
- jag gråter av barndop, smulgudstjänster, bröllop och när jag ser min syster gråta.
- jag är officiellt sämst på att säga förlåt.
- jag fick magkatarr första gången när jag gick andra året på gymnasiet, och får det så fort jag tänker på elevrådsarbete.
- när jag har tråkigt bakar jag. min frys är fylld med bröd, men jag har inge mat i kylen
- jag pratar regelbundet (nåja) med endast 1 person från min klass från 9:an.
- min moster är min skyddsängel.
- en av mina största drömmar är att gå på bibelskola.
- jag har en hund som inte beter sig som en hund.
- när jag var ca 5 år gifte jag mig med simon, min dåvarande pojkvän.
- min mamma ligger begravd på mariakapellets kyrkogård i vännäs.
- när jag var i finland i 9:an försvann min dagbok.
- jag har en massa bonussyskon (pappas älsklingssyskonbarn, gamla dagbarn/plastsyskon, nuvarande "plastsyskon" och dylikt)
- jag har 32 kusiner, varav 2 stycken är jag även tremening med.
- förra året var jag i både belgien och tanzania, men jag betalade ingen av resorna själv.

intressant?

Do you wanna - bestämdalillafröken

picking up the pieces from your past
but there's nothing more to gather
holding on to moments that won't last
or would you rather end it all
do you wanna?

Okej, jag har gjort det igen. "Nej jag ska bara klippa litegrann tror jag". Han körde med rakmaskinen i nacken. Och jag njöt. jag älskar att klippa bort allt hår. Det behövdes, jag behövde det. Behövde göra ett avstamp, som felicity ungfär. Ändra liv - ändra frisyr. Jag brukar käka min middag och bara njuta av hennes vemodiga, ambivalenta, totala tonårs-ångest-problem. Njuta av att jag inte är 14 längre, mmm! livet blir bara bättre och bättre ju längre bort man kommer från högstadiet. I alla fall så kände jag mig igår (när jag vaar nyklippt) som hon i den där barnserien med ugglan, om bokstäverna, hon med den extra näsan. Och i morse kände jag mig som Amelie från Montmarte, eller lillasyster när hon var 3 år och vägrade kamma sitt hår. Och just nu känner jag mig som lilla My. Inte liten, arg, flicka som hoppar av ilska när hon inte får som hon vill, utan lilla fröken som är bestämd.

Igår sa jag till ordföranden i UR att jag tar tillbaka min ansökan om att få stanna i Sandviken ett år extra. Efter allt som hänt, efter alla turer så har jag bestämt mig. Jag släpper det trygga livet här, och ger mig ut på nya äventyr. Kanske Umeå, kanske Lidingö, kanske något annat? Hur som helst är jag less på att försöka stå på egna ben och möta hela världen. Jag vill ha med mig någon i kampen mot världen. Det blir så mycket underbarare då.

Helgen som var, den var både underbar och skitjobbig. Underbart att träffa vänner, ettåringsgänget är bäst. Ibland så kan man inte sluta fascineras av vissa människor, och över hur vi har utvecklats. kvällssamtal över en kopp thé blir djupa teologiska diskussioner, och samtal på lektioner spårar ur och skapar skrattsalvor. Underbar mat, underbara lokaler (trots att vi delade en dusch på 10 pers).
Men det skitjobbiga var alla beslut som skulle tas, och alla "duger jag verkligen?". Men Smauel hjälpte mig; "Jag ser upp till dig". Sånt värmer, som vårsolen.

Tack min Gud för att jag vaknar
Frisk och glad till en ny dag
Din är dagen, Din är solen
Din är jorden, Din är jag