Nagelångesten går vidare. I går hittade jag en mörkare nyans, min vänstra lillfingernagel fick sig en omgång. Blev inte så vackert, så endast lillfingernageln fick sig en makeover. tummade igår på ett svart nagellack, men bestämde mig för att inte spä på ångesten med svarta EMO naglar. jag gör så gott jag kan för att försöka bli glad.
Att vara pigg och glad är inte alltid så lätt dock. mina sjukhusbesök tycks aldrig ta slut. För några veckor sedan gjorde magen sig påmind. Först trodde dom att det var gastrit, men i slutändan var det ändå magkatarren. Älskade magkatarr, vad skulle jag vara utan dig? En frisk och hälsosam människa kanske? Efter förra veckans halsproblem och vila försökte jag äntligen ta tag i mitt liv i måndags. Det gick, hyfsat, fram till igår. Feber och svullna körtlar betydde sjuk, på riktigt. Ett besök 2 timmars på vårdcentralen resulterade i: två blodprov i fingret, två spatlar i halsen, två provtagningar i halsen och ett stycke recept på antibiotika för HALSFLUSS. hejja mig. Jag som just fått en tid hos sjukgymnasten, på onsdag, och innebandyträningar (åh, älskade älskade innebandy) som börjar på tisdag. och jag har halsfluss och får inte träna förren jag är RIKTIGT frisk. "så inga löpturer!". Vad ska en arbetslös stackars Evelina då fördriva tiden med? livsångest.
Men hon sa att jag fick ta promenader, så det ska jag göra. Jag och Bosse, min kära livspartner ska gå på en lång promenad.
i'll be fine
just give me time
31 augusti 2007
29 augusti 2007
Cannonball
Min hyllning till mister Rice fortsätter. mitt beroende fortsätter också. Igår gick jag på en Damien promenad. En mycket deppig sådan, längs älven. När jag gick ut var det inte så mörkt, men regnigt. På vägen tillbaka var det totalt mörkt, och kallt. Det var en tänkarpromenad. En promenad som man bara kan göra ensam. Jag gick till graven, det är också sånt man gör ensam. Jag grät lite, och det gör jag mest ensam.
Ångesten är inte väderberoende, kan jag konstatera. Idag är det soligt och kallt, en såndär perfekt höstdag. I mitt försök att vara glad målade jag mina naglar rosa. När jag var glad, såg det normalt ut. Nu ser det bara kontigt ut. det matchar till min söta glad-halsduk, men det matchar inte till mitt depp-jag. Så nu vill jag måla naglarna svarta. Men det får jag inte, för då skulle jag vara "EMO", som mina tonåringar sa. Men jag kanske är EMO om jag vill ha svarta naglar och bara sitta hemma och deppa? Luften bara gick ur mig, som en ballong, och så slutade jag vara glad. bara sådär. Jag minns inte längre när jag inte längtade bort. Vart jag än är, så vill jag därifrån. Nu vill jag härifrån, ut i höstvärmen, men rörmokaren är här och ska äntligen göra vårt badrum. attsing kattsing, saker vill inte bli som jag vill att de ska bli.
stones taught me to fly
love taught me to lie
life taught me to die
so it's not hard to fall
when you float like a cannonball
jag måste sluta deppa.
Ångesten är inte väderberoende, kan jag konstatera. Idag är det soligt och kallt, en såndär perfekt höstdag. I mitt försök att vara glad målade jag mina naglar rosa. När jag var glad, såg det normalt ut. Nu ser det bara kontigt ut. det matchar till min söta glad-halsduk, men det matchar inte till mitt depp-jag. Så nu vill jag måla naglarna svarta. Men det får jag inte, för då skulle jag vara "EMO", som mina tonåringar sa. Men jag kanske är EMO om jag vill ha svarta naglar och bara sitta hemma och deppa? Luften bara gick ur mig, som en ballong, och så slutade jag vara glad. bara sådär. Jag minns inte längre när jag inte längtade bort. Vart jag än är, så vill jag därifrån. Nu vill jag härifrån, ut i höstvärmen, men rörmokaren är här och ska äntligen göra vårt badrum. attsing kattsing, saker vill inte bli som jag vill att de ska bli.
stones taught me to fly
love taught me to lie
life taught me to die
so it's not hard to fall
when you float like a cannonball
jag måste sluta deppa.
27 augusti 2007
Damien Rice - Cold Water
Eftersom Damien Rice, geniet himself, tillochmed får vara soundtrack på den senaste Shrek-filmen måste han ju förtjäna en hedersomnämning i min blogg. Sådär lagomt mycket ångest. Livsångest. Vännäsångest. Regnångest.
Jag vet inte om det är vädret som skapar det stora tunga molnet inom mig, eller om det bara känns lite extra på grund av att himlen har öppnat sig och bara tömts ut under hela denna långa dag. Hursomhelst, så tror jag att det regnar på min insida också. Eller så fyller molnet bara upp allt annat, så att ingenting får plats. Inte ens orden får plats.
Mitt bloggande har varit skamligt dåligt den senaste tiden. Det kändes som att jag lämnade kvar en del av mig själv på ensro lägergård när jag smet iväg, en solig lördag. Det liv som jag byggt upp på ett år lämnade jag; jobb, vänner, drömmar. Därför har det liksom blivit en alldeles för stor grej, att försöka referera och minnas det som hände. Det var bra, ett väldigt bra läger. Det var mycket som var roligt, uppbyggande och utvecklande, och jag tror och hoppas att många tonåringar fick ta steg i tron. Precis som det ska vara. Men jag redan på ensro kröp jag ihop och gömde mig, garderade mig, så jag inte skulle behöva känna efter så mycket. Ändå grät jag konstant de första 10 milen mot bollnäs. På E4:an vågade jag inte gråta, där körde jag fort istället. (idiot)
Hur mycket mer orkar ni på en och samma gång? Livsångesten avverkad. Vännäsångest:
Det känns inte riktigt som att jag egentligen har bott här någon gång. Jag flydde till Umeå för gymnasiet och blev någon annan. Sen flydde jag till Sandviken och blev någon annan. Nu är jag tillbaka, men ingenting är som det ska vara. Som jag lämnade det. Idag flög Frida till staterna, ett år har vi lånat ut henne till nån rikemansfamilj med pool, vovvar och finbilar. åh, vad tungt det kommer att bli utan henne! Älskade Vännäs, vad är du utan vännäsborna?
Regnångest. Jag brukar älska höstrusket. det betyder att man får ta på sig mer kläder, köpa nya skolgrejer och se gela skogen förändras. Men nu är hösten lite jobbig. Den är som ett hån, dagarna som bara går och försöker fyllas med meningslösa aktiviteter. Ingen skola, inga nya fina kläder. Jobbletandet går på, visst verkar det som att det kanske möjligtvis finns en chans att kunna få sig ett jobb, men ändå, man måste vänta och få besked. och jag är inte så bra på det, vänta. Nu nu nu nu, eller aldrig. Jag är inte skapad för sånt här.
Imorgon åker pappa till stockholm och syster ska sova i flurken hos karln. Det betyder ett tomt stort hus, till mig och hunden. Ensam, det är ju inget problem för mig. jag älskar ensamhet, jag trivs med ensamhet. Ett tag i alla fall. Som tur är kommer älskade moster kanske till vännäs, och vi ska göra byn osäker. För er som fortfarande inte har grepp på min familj, så är min moster ett mellanting mellan en mormor och en extra-mamma. Dessutom är hon landets fräschaste 63-åring, och jag funderar på att skriva en bok bara om hennes liv; hennes man och hans eviga jobbande, polacken som kommer jobbar hos dem (han är välidgt mystisk, han pratar ingen engelska, men försöker ändå kommunicera med dem, och hans favorituttryck är "Nemas Problemas"), hennes bästa vän "hästkvinnan" och allt annat spännande som händer i norrlands inskogar. hon är bäst.
Lite uppdtaerande i alla fall? Kanske. kanske mer kommer sen, jagmenar, jag har ju liksom tiden, och kanske orken. i alla fall när det slutar regna. på insidan och utsidan.
lord.. can you hear me?
or am i lost?
Jag vet inte om det är vädret som skapar det stora tunga molnet inom mig, eller om det bara känns lite extra på grund av att himlen har öppnat sig och bara tömts ut under hela denna långa dag. Hursomhelst, så tror jag att det regnar på min insida också. Eller så fyller molnet bara upp allt annat, så att ingenting får plats. Inte ens orden får plats.
Mitt bloggande har varit skamligt dåligt den senaste tiden. Det kändes som att jag lämnade kvar en del av mig själv på ensro lägergård när jag smet iväg, en solig lördag. Det liv som jag byggt upp på ett år lämnade jag; jobb, vänner, drömmar. Därför har det liksom blivit en alldeles för stor grej, att försöka referera och minnas det som hände. Det var bra, ett väldigt bra läger. Det var mycket som var roligt, uppbyggande och utvecklande, och jag tror och hoppas att många tonåringar fick ta steg i tron. Precis som det ska vara. Men jag redan på ensro kröp jag ihop och gömde mig, garderade mig, så jag inte skulle behöva känna efter så mycket. Ändå grät jag konstant de första 10 milen mot bollnäs. På E4:an vågade jag inte gråta, där körde jag fort istället. (idiot)
Hur mycket mer orkar ni på en och samma gång? Livsångesten avverkad. Vännäsångest:
Det känns inte riktigt som att jag egentligen har bott här någon gång. Jag flydde till Umeå för gymnasiet och blev någon annan. Sen flydde jag till Sandviken och blev någon annan. Nu är jag tillbaka, men ingenting är som det ska vara. Som jag lämnade det. Idag flög Frida till staterna, ett år har vi lånat ut henne till nån rikemansfamilj med pool, vovvar och finbilar. åh, vad tungt det kommer att bli utan henne! Älskade Vännäs, vad är du utan vännäsborna?
Regnångest. Jag brukar älska höstrusket. det betyder att man får ta på sig mer kläder, köpa nya skolgrejer och se gela skogen förändras. Men nu är hösten lite jobbig. Den är som ett hån, dagarna som bara går och försöker fyllas med meningslösa aktiviteter. Ingen skola, inga nya fina kläder. Jobbletandet går på, visst verkar det som att det kanske möjligtvis finns en chans att kunna få sig ett jobb, men ändå, man måste vänta och få besked. och jag är inte så bra på det, vänta. Nu nu nu nu, eller aldrig. Jag är inte skapad för sånt här.
Imorgon åker pappa till stockholm och syster ska sova i flurken hos karln. Det betyder ett tomt stort hus, till mig och hunden. Ensam, det är ju inget problem för mig. jag älskar ensamhet, jag trivs med ensamhet. Ett tag i alla fall. Som tur är kommer älskade moster kanske till vännäs, och vi ska göra byn osäker. För er som fortfarande inte har grepp på min familj, så är min moster ett mellanting mellan en mormor och en extra-mamma. Dessutom är hon landets fräschaste 63-åring, och jag funderar på att skriva en bok bara om hennes liv; hennes man och hans eviga jobbande, polacken som kommer jobbar hos dem (han är välidgt mystisk, han pratar ingen engelska, men försöker ändå kommunicera med dem, och hans favorituttryck är "Nemas Problemas"), hennes bästa vän "hästkvinnan" och allt annat spännande som händer i norrlands inskogar. hon är bäst.
Lite uppdtaerande i alla fall? Kanske. kanske mer kommer sen, jagmenar, jag har ju liksom tiden, och kanske orken. i alla fall när det slutar regna. på insidan och utsidan.
lord.. can you hear me?
or am i lost?
13 juli 2007
SH - cheek to cheek
peppa för scoutläger i 9 dagar!
Min megaväska är överpackad och långtifrån allt är med. hrm? och regnbyxor, seriöst, äger man ens det? gummistövlar, hejja mig.
ska handla lite färdmat, åker tåg i typ 18 timmar i sträck.. först vännäs gävle sen gävle kristianstad. så mat behövs ju. satsar på lite pasta med tonfisksås och några go' mackor. lite kaffe i en termos skulle nog inte heller sitta fel. godiset inhgandlades på godishuset igår, mmm! underställ, mössa? seriöst? gaah. jagblirknäpp. köpa lite kiljönvänlig tvål också. hur många gånger kommer man att kunna tvätta håret? victor trodde på 4. jag tror på kanske 3, det dålia samvetet kommer att ta över. 15.000 som ska tvätta sig en sjö, lite miljögifter där alltså... så miljövänlig tvål! eller gulsåpa helt enkelt. men vaddå, alla kommer väl att vara lika äckliga? det är det som skallas scouting. hejja jiingijamborii! peppa.
Min megaväska är överpackad och långtifrån allt är med. hrm? och regnbyxor, seriöst, äger man ens det? gummistövlar, hejja mig.
ska handla lite färdmat, åker tåg i typ 18 timmar i sträck.. först vännäs gävle sen gävle kristianstad. så mat behövs ju. satsar på lite pasta med tonfisksås och några go' mackor. lite kaffe i en termos skulle nog inte heller sitta fel. godiset inhgandlades på godishuset igår, mmm! underställ, mössa? seriöst? gaah. jagblirknäpp. köpa lite kiljönvänlig tvål också. hur många gånger kommer man att kunna tvätta håret? victor trodde på 4. jag tror på kanske 3, det dålia samvetet kommer att ta över. 15.000 som ska tvätta sig en sjö, lite miljögifter där alltså... så miljövänlig tvål! eller gulsåpa helt enkelt. men vaddå, alla kommer väl att vara lika äckliga? det är det som skallas scouting. hejja jiingijamborii! peppa.
5 juli 2007
Colin Hay - Beautidful world
Min syster har för tillfället en såndär hätta på huvudet, och jag och Linnéa ber till Gud att hennes slingor ska bli hyfsat vackra i alla fall. Annars lär vi ju inte kunna trösta henne. Och imorgon är det vännäsdagarna (vilket för alla inte är från vackra västerbotten betyder hemvändardagar med karusell, köka munkar tills man mår illa och festa med familjen heeeela helgen). så pepp alltså. Men först en runda till Umeå och inhandla det som behövs under sommaren, vilket betyder scoutgrejer för nio dagar i skåne. my my my!
Bostadsadress Vännäs numera, om ni missat det. I söndags började jag bäva inför arbetslösheten, som smäller till någon gång där i augusti. Som en sten i bröstet var det, ovissheten är nog det värsta. Men jag menar, det är ju då det. Och nu är nu. Och just nu är det vännäsdagar, sedan semester i stugan en vecka. Sedan jobb. men det är då.
18 minuter av hennes 15-60 har gått nu. De senaste dagarna har vi spenderat en hel del tid tillsammans. Typ tar igen allt vi missat. Gjort utflykter och gått på ICA och handlat. Dom längre utflykterna har burit av till Bettnäs och Pengsjö och Tvärålund. Exotiska platser, må ni tro. Helgen betyder att träffa hela galna familjen. Jag tror tillochmed en bonussyster som varit i australien ett år kommer tillbaka. För alla som inte är uppdaterade så har jag tre syskon; två storebröder och ett st lillasyster. Bröderna har jag inte träffat speciellt många gånger i vår. Dessutom har pappas "flickvän" tre döttrar i samma ålder som adolfssonssyskonen. Vi är ungefär så tajta att vi hälsar på varandra på ICA och käkar middag tillsammans ibland. Men DESSUTOM har jag "gamla" bonussyskon, pappas förra "flickvän" har två barn. Sonen kommer hit till helgen, det gör han alltid, och hans pojkvän ska skjutsa hit dom, ha! så vi blir pappa (husägaren) och alla fyra syskon, plus sällskap (Felix och Victor) plus bonusbror Fredrik. Huruvida pojkvännen stannar är fortfarande oklart.
24 minuter. Snart är sanningens stund inne!
ibland så är livet sådär konstigt men samtidigt jättehärligt. Det är jättehärligt att få ha det normalt ibland. Normalt bra, normalt jobbigt. Normala rutiner och normala avstånd. sådär jättehärligt.
I watch the sun as it comes up, I watch it as it sets
This is as good as it gets
Bostadsadress Vännäs numera, om ni missat det. I söndags började jag bäva inför arbetslösheten, som smäller till någon gång där i augusti. Som en sten i bröstet var det, ovissheten är nog det värsta. Men jag menar, det är ju då det. Och nu är nu. Och just nu är det vännäsdagar, sedan semester i stugan en vecka. Sedan jobb. men det är då.
18 minuter av hennes 15-60 har gått nu. De senaste dagarna har vi spenderat en hel del tid tillsammans. Typ tar igen allt vi missat. Gjort utflykter och gått på ICA och handlat. Dom längre utflykterna har burit av till Bettnäs och Pengsjö och Tvärålund. Exotiska platser, må ni tro. Helgen betyder att träffa hela galna familjen. Jag tror tillochmed en bonussyster som varit i australien ett år kommer tillbaka. För alla som inte är uppdaterade så har jag tre syskon; två storebröder och ett st lillasyster. Bröderna har jag inte träffat speciellt många gånger i vår. Dessutom har pappas "flickvän" tre döttrar i samma ålder som adolfssonssyskonen. Vi är ungefär så tajta att vi hälsar på varandra på ICA och käkar middag tillsammans ibland. Men DESSUTOM har jag "gamla" bonussyskon, pappas förra "flickvän" har två barn. Sonen kommer hit till helgen, det gör han alltid, och hans pojkvän ska skjutsa hit dom, ha! så vi blir pappa (husägaren) och alla fyra syskon, plus sällskap (Felix och Victor) plus bonusbror Fredrik. Huruvida pojkvännen stannar är fortfarande oklart.
24 minuter. Snart är sanningens stund inne!
ibland så är livet sådär konstigt men samtidigt jättehärligt. Det är jättehärligt att få ha det normalt ibland. Normalt bra, normalt jobbigt. Normala rutiner och normala avstånd. sådär jättehärligt.
I watch the sun as it comes up, I watch it as it sets
This is as good as it gets
17 juni 2007
predikan (thefrayhowtosavealife)
(kroppen är trött och huvudet är tröttare. det var så mycket som jag skulle göra. det är så mycket kvar att göra. det är så mycket känslor och så mycket framtid. det är så mycket avsked. men vissa saker vill jag faktiskt inte lämna. faktiskt)
här kommer den, min predikan som framfördes på avtackningsgudstjänsten idag. enjoy!
Söndagens tema är Kallelsen till Guds rike. Dagens text handlar om när Jesus kallar sina lärjungar genom att säga ”följ med och se”. Jesus kallar till sig Andreas, Simon som blir kallad Petrus, Filippos och Natanael. Följ med och Se, vilka enkla ord! Frågan ställdes, kan något gott komma från Nasaret? Jesus kom därifrån, den enkla lilla platsen och kallade enkla människor till Guds rike, då som idag.
Guds Rike, vad är det egentligen? Det är svårt, men jag ska försöka bryta ner det stora begreppet och se om det kan bli någon klarhet.
Det Gudsrike som är enklast att föreställa sig är det vi brukar kalla himmelriket, eller bara himlen. Platsen där Gud finns, där han bor. På scouterna ber vi ”Käre far i himlen, tack att jag finns till” och i Herrens bön ber vi ”vår Fader, du som är i himlen”. En bild som dyker upp i mitt huvud är en väldigt vanlig tavla. Det är två barn som går över en liten bro, och på ett moln ovanför är en ängel som vakar över dem. Som Gud, sitter på ett moln och vakar över oss.
Det finns en bok ”Flickan från Ovan” (ta med och visa upp) som handlar om en ficka, Susie, som dör och kommer och himlen. Från himlen så berättar hon sedan vad som hände, hur hon dog och vad som händer med hennes familj. Hon hade en bild av hur himlen skulle vara, precis som nog vi alla har, men hon är inte nöjd ned läget som det är. Men om man önskar något riktigt hårt i himlen, då slår det in. så Susie börjar önska, och då blir himlen himlen. En jättespännande bok, ”Flickan från Ovan”, låna och läs den!
För mig är himmelriket en av grundstenarna, en av förutsättningarna för min tro. Min tro är rotad i dess existens. Som några vet, så förlorade jag min mamma när jag var 6 år. När man är 6 år förstår man inte mycket, men det jag kunde förstå var att min mamma nu satt uppe på ett moln tillsammans med Gud i himlen. Hon blev som ängeln på tavlan, där uppe är hon frisk, och där kan hon alltid vaka över mig och mina syskon. När jag var yngre brukade jag till och med avsluta mina böner med ”och Gud, hälsa mamma att jag saknar henne”.
I Matt (10:14-15) säger Jesus ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” Jag vet ett barn, och tog emot himmelrikets existens med öppna armar. Vi får inte vara rädda för det vi inte vet, jag tror vi måste ha ett barns öppenhet och nyfikenhet för det som vi bara kan hoppas på. Vi måste lite till Gud, och vara trygga i att Hans rike regerar han till 100 procent. Hans rike, himlen, paradiset, får vara målet i våra liv.
Vi får inte göra Guds rike till en plats långt borta, för det är så mycket mer än så. Det är först i nya testamentet som det börjar pratas om Guds rike. Jesus är den som inför begreppet, som kommer med det till jorden. Jesus själv säger (Matt 12:28) ”Om det är med Guds ande jag driver ut demoner, då har Guds rike nått er.” När Jesus verkar, när han gör underverk, när Guds kraft får verka på jorden, då finns hans rike där. Det är därför Jesus så enkelt kan kalla sina lärjungar med orden, ”följ med och se”. För det syns i Jesu gärningar, hans handlande att Gud verkar på jorden.
Han predikar och undervisar mycket mer om Guds rike, och när lärjungarna, som liksom vi inte alltid förstår vad Jesus menar, frågar ”Vad ska vi likna Guds rike vid, vad ska vill använda för bild?” (Mark 4:30-31) svarar Jesus ”Det är som ett Senapskorn”. (ta med och visa)
Senapskornet var det minsta av alla frön, som växte och blev störst. Fredrik läste om de underbara, norrländska, träden. Tallarna, som inte är riktigt så små som senapskornen när man planterar dem i jorden. Men det är späda plantor med tunna trådar som rötter. Förra sommaren spenderade jag med att plantera tall uppe i västerbotten. Det var en upplevelse, ett tungt fysiskt arbete, men det kändes ändå bra, för att jag kände att jag gjorde något meningsfullt. De plantor som jag satte, kommer om några år att vara stora, ståtliga tallar. Till sommaren kommer jag åka till de ”berg” som vi besteg, och titta på plantorna. De som planteras växer, Guds skapelse och Guds rike är till för att växa. Det är till för att bära frukt, för att vara till betydelse för att fåglar och människor, ska kunna bygga bon i senapskornets stora omfamnande grenar. Det är till för att fyllas. I Guds växande rike, där växer människor.
I gamla testamentet, där handlar det inte om Guds rike, utan om Israel, Guds utvalda och älskade folk. Det är kyrkan, vi kristna idag som har det arvet och ansvaret. Guds rike är inte ord utan kraft, (1 kor 4:20) skriver Paulus i sitt första brev till församlingen i Korinth. Kraften som Jesus har när han verkar på jorden, är de kraft som kan få leva i vår kyrka. Den heliga Anden, den verksamma Guden, som vi får ta del av. Där Guds rike finns, där bär det frukt, där anden finns och leder en levande församling, där bär det frukt.
Ett exempel på detta är distriktets tonårsläger, som bara växer. Förra sommaren var det ca 95 personer som var på ensro på läger, i år kommer vi att bli ungefär 30 fler. Vad härligt, att se att det växer! Att det vi gör är viktigt, att ungdomar vill komma och komma tillbaka till gemenskap med Gud och andra. Det vi gör, bär frukt.
Men I Lukasevangeliet förklarar Jesus också att Guds rike inte är något man kan se med ögonen, utan något som finns inom oss (Luk 17:20-21). Detta passar nog oss idag, i det sekulariserade samhället vi lever i är vår tro det mest intima och privata vid har. Vår tro, vårt ja, är inom oss, inte utanpå. Den har blivit något som vi har längst in, som vi inte alltid vågar dela med oss av och berätta för andra. Alla är inte troende, och de som är det behöver inte skylta med det.
Det radas upp vilka som inte får plats i Guds rike; ogudaktiga, orättfärdiga, själviska, rika, ja till och med de som Jesus undervisar får höra ”tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike!” (Matt 21:31) Men vem kan då komma in? Det verkar nästan som att ingen är värdig att komma in i Guds rike. Men så är det inte. När Jesus hänger på korset, efter att ha blivit förråd, pinad och hånad, ber rövaren som hänger på korset bredvid ”Jesus, tänkt på mig när du kommer med ditt rike” och Jesus svarar ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:42-43)
Jesus förlåter. Han är så öppen, så givmild och utlämnande att han ändå, i sin sista och svåraste stund lyssnar till den som behöver honom. Han börjar inte predika här om hur svårt det är att komma in i Guds rike, utan till rövaren säger han ”idag ska du vara med mig”. Att få ta emot Guds rike, att ha Guds rike inom oss, att öppna upp oss för nåden handlar om vårt Ja. Som rövaren, när han får möjligheten att säga ja, så gör han det! Och det måste vi också göra, säga ja igen och igen och igen. Som vanligt är det Jesus som knackar på, och vi får säga ”ja, kom in”. Vi får svara på den kallelsen. Vi måste låta kraften, anden, verka i oss och allt det vi gör. För vi är kyrkan. Vi är Guds kallade, vi har blivit uppmanade att leva värdigt vårt uppdrag. Vi ska göra Guds rike synligt, här på jorden. Det är vår kallelse.
här kommer den, min predikan som framfördes på avtackningsgudstjänsten idag. enjoy!
Söndagens tema är Kallelsen till Guds rike. Dagens text handlar om när Jesus kallar sina lärjungar genom att säga ”följ med och se”. Jesus kallar till sig Andreas, Simon som blir kallad Petrus, Filippos och Natanael. Följ med och Se, vilka enkla ord! Frågan ställdes, kan något gott komma från Nasaret? Jesus kom därifrån, den enkla lilla platsen och kallade enkla människor till Guds rike, då som idag.
Guds Rike, vad är det egentligen? Det är svårt, men jag ska försöka bryta ner det stora begreppet och se om det kan bli någon klarhet.
Det Gudsrike som är enklast att föreställa sig är det vi brukar kalla himmelriket, eller bara himlen. Platsen där Gud finns, där han bor. På scouterna ber vi ”Käre far i himlen, tack att jag finns till” och i Herrens bön ber vi ”vår Fader, du som är i himlen”. En bild som dyker upp i mitt huvud är en väldigt vanlig tavla. Det är två barn som går över en liten bro, och på ett moln ovanför är en ängel som vakar över dem. Som Gud, sitter på ett moln och vakar över oss.
Det finns en bok ”Flickan från Ovan” (ta med och visa upp) som handlar om en ficka, Susie, som dör och kommer och himlen. Från himlen så berättar hon sedan vad som hände, hur hon dog och vad som händer med hennes familj. Hon hade en bild av hur himlen skulle vara, precis som nog vi alla har, men hon är inte nöjd ned läget som det är. Men om man önskar något riktigt hårt i himlen, då slår det in. så Susie börjar önska, och då blir himlen himlen. En jättespännande bok, ”Flickan från Ovan”, låna och läs den!
För mig är himmelriket en av grundstenarna, en av förutsättningarna för min tro. Min tro är rotad i dess existens. Som några vet, så förlorade jag min mamma när jag var 6 år. När man är 6 år förstår man inte mycket, men det jag kunde förstå var att min mamma nu satt uppe på ett moln tillsammans med Gud i himlen. Hon blev som ängeln på tavlan, där uppe är hon frisk, och där kan hon alltid vaka över mig och mina syskon. När jag var yngre brukade jag till och med avsluta mina böner med ”och Gud, hälsa mamma att jag saknar henne”.
I Matt (10:14-15) säger Jesus ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” Jag vet ett barn, och tog emot himmelrikets existens med öppna armar. Vi får inte vara rädda för det vi inte vet, jag tror vi måste ha ett barns öppenhet och nyfikenhet för det som vi bara kan hoppas på. Vi måste lite till Gud, och vara trygga i att Hans rike regerar han till 100 procent. Hans rike, himlen, paradiset, får vara målet i våra liv.
Vi får inte göra Guds rike till en plats långt borta, för det är så mycket mer än så. Det är först i nya testamentet som det börjar pratas om Guds rike. Jesus är den som inför begreppet, som kommer med det till jorden. Jesus själv säger (Matt 12:28) ”Om det är med Guds ande jag driver ut demoner, då har Guds rike nått er.” När Jesus verkar, när han gör underverk, när Guds kraft får verka på jorden, då finns hans rike där. Det är därför Jesus så enkelt kan kalla sina lärjungar med orden, ”följ med och se”. För det syns i Jesu gärningar, hans handlande att Gud verkar på jorden.
Han predikar och undervisar mycket mer om Guds rike, och när lärjungarna, som liksom vi inte alltid förstår vad Jesus menar, frågar ”Vad ska vi likna Guds rike vid, vad ska vill använda för bild?” (Mark 4:30-31) svarar Jesus ”Det är som ett Senapskorn”. (ta med och visa)
Senapskornet var det minsta av alla frön, som växte och blev störst. Fredrik läste om de underbara, norrländska, träden. Tallarna, som inte är riktigt så små som senapskornen när man planterar dem i jorden. Men det är späda plantor med tunna trådar som rötter. Förra sommaren spenderade jag med att plantera tall uppe i västerbotten. Det var en upplevelse, ett tungt fysiskt arbete, men det kändes ändå bra, för att jag kände att jag gjorde något meningsfullt. De plantor som jag satte, kommer om några år att vara stora, ståtliga tallar. Till sommaren kommer jag åka till de ”berg” som vi besteg, och titta på plantorna. De som planteras växer, Guds skapelse och Guds rike är till för att växa. Det är till för att bära frukt, för att vara till betydelse för att fåglar och människor, ska kunna bygga bon i senapskornets stora omfamnande grenar. Det är till för att fyllas. I Guds växande rike, där växer människor.
I gamla testamentet, där handlar det inte om Guds rike, utan om Israel, Guds utvalda och älskade folk. Det är kyrkan, vi kristna idag som har det arvet och ansvaret. Guds rike är inte ord utan kraft, (1 kor 4:20) skriver Paulus i sitt första brev till församlingen i Korinth. Kraften som Jesus har när han verkar på jorden, är de kraft som kan få leva i vår kyrka. Den heliga Anden, den verksamma Guden, som vi får ta del av. Där Guds rike finns, där bär det frukt, där anden finns och leder en levande församling, där bär det frukt.
Ett exempel på detta är distriktets tonårsläger, som bara växer. Förra sommaren var det ca 95 personer som var på ensro på läger, i år kommer vi att bli ungefär 30 fler. Vad härligt, att se att det växer! Att det vi gör är viktigt, att ungdomar vill komma och komma tillbaka till gemenskap med Gud och andra. Det vi gör, bär frukt.
Men I Lukasevangeliet förklarar Jesus också att Guds rike inte är något man kan se med ögonen, utan något som finns inom oss (Luk 17:20-21). Detta passar nog oss idag, i det sekulariserade samhället vi lever i är vår tro det mest intima och privata vid har. Vår tro, vårt ja, är inom oss, inte utanpå. Den har blivit något som vi har längst in, som vi inte alltid vågar dela med oss av och berätta för andra. Alla är inte troende, och de som är det behöver inte skylta med det.
Det radas upp vilka som inte får plats i Guds rike; ogudaktiga, orättfärdiga, själviska, rika, ja till och med de som Jesus undervisar får höra ”tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike!” (Matt 21:31) Men vem kan då komma in? Det verkar nästan som att ingen är värdig att komma in i Guds rike. Men så är det inte. När Jesus hänger på korset, efter att ha blivit förråd, pinad och hånad, ber rövaren som hänger på korset bredvid ”Jesus, tänkt på mig när du kommer med ditt rike” och Jesus svarar ”Redan idag ska du vara med mig i paradiset” (Luk 23:42-43)
Jesus förlåter. Han är så öppen, så givmild och utlämnande att han ändå, i sin sista och svåraste stund lyssnar till den som behöver honom. Han börjar inte predika här om hur svårt det är att komma in i Guds rike, utan till rövaren säger han ”idag ska du vara med mig”. Att få ta emot Guds rike, att ha Guds rike inom oss, att öppna upp oss för nåden handlar om vårt Ja. Som rövaren, när han får möjligheten att säga ja, så gör han det! Och det måste vi också göra, säga ja igen och igen och igen. Som vanligt är det Jesus som knackar på, och vi får säga ”ja, kom in”. Vi får svara på den kallelsen. Vi måste låta kraften, anden, verka i oss och allt det vi gör. För vi är kyrkan. Vi är Guds kallade, vi har blivit uppmanade att leva värdigt vårt uppdrag. Vi ska göra Guds rike synligt, här på jorden. Det är vår kallelse.
14 juni 2007
only you
Konstigt att man kan sitta på jobbet och inte ha något att göra. Men idag har jag lämnat det lite öppet, för att skriva och fundera och fixa. Min predikan är färdig, så färdig som den kan bli i alla fall. Jag tjuvastartade igår eftermiddags, och fortsatte efter bönegruppen. Halv tolv slutade alla mina pennor att fungera, så då gav jag upp. tog sovmorgon imorse, men var ändå på jobbet klockan nio. hrm? Aptrött är jag. och omotiverad på att gå hem till lägenheten. Får se om det blir en runda på stan istället, eller gå och handla mat. Tänkte träna jättesent, typ 19-21, mmm! träningsvärken från i tisdags har inte släppt än.
Imorgon är det skolasvlutningar här. För lite drygt ett år sedan hade vi vad jag trodde skulle vara min sista skolasvlutning i kyrkan. Men imrogon är jag med på inte mer än TRE stycken, från 8.30 till 11.30. sen hem och vila, och tagga igång för kvällens happenings i stadsparken, och sen ännu mer jobb resten av helgen.
Vädret här spökar lite. Det är soligt, sen åskar det, sen regnar det. Just nu vet jag inte om jag vågar gå hem. jag tror inte att jag har någon mat hemma för den delen heller. usch jag otrevlig jag är, kan inte pappa ringa snart så jag får lite pepp-talk?
ett år sen studenten. grattis carro och vp, om man nu får säga så.
och grattis söt-anna.
(loved you first)
Imorgon är det skolasvlutningar här. För lite drygt ett år sedan hade vi vad jag trodde skulle vara min sista skolasvlutning i kyrkan. Men imrogon är jag med på inte mer än TRE stycken, från 8.30 till 11.30. sen hem och vila, och tagga igång för kvällens happenings i stadsparken, och sen ännu mer jobb resten av helgen.
Vädret här spökar lite. Det är soligt, sen åskar det, sen regnar det. Just nu vet jag inte om jag vågar gå hem. jag tror inte att jag har någon mat hemma för den delen heller. usch jag otrevlig jag är, kan inte pappa ringa snart så jag får lite pepp-talk?
ett år sen studenten. grattis carro och vp, om man nu får säga så.
och grattis söt-anna.
(loved you first)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
